Bilder av andra ger också bilden av dig.

En autentisk dialog från helgen:

Jag -Värst vad du börjat ladda upp festbilder på Facebook på sistone?

Vännen -Jo fast jag är ju knappt med på något foto själv.

Jag -Men "visa mig dina vänner så ska jag säga vem du är"...

Vännen -Jamen det här är till största delen personer som jag gärna vill synas med.

Jag -Men det är ju ingen utomstående som vet vad de här personerna har för prestigefyllda jobb till vardags när de ser ut som de ska ramla ihop bakom nästa hörn?

Vännen -Jo, det är ju sant förstås...


Har du tänkt på att även de bilder du delar med dig av, som inte föreställer dig själv, bidrar till intrycket av dig?

Image: graur codrin / FreeDigitalPhotos.net

Vilken bild visar du på Facebook?

Var går gränsen mellan privatlivet och yrkesrollen? Det är frågan som alltid kommer upp i diskussionen kring sociala medier, och utan ett svar på frågan kommer många inte våga sig in på Facebook, Twitter och dylikt. Jag tror inte det finns ett svar, utan väljer istället att vrida lite på frågan:

Vad ska du använda sociala medier till och hur vill du uppfattas av andra?

För det är inte bara företag som behöver en strategi, detsamma gäller för privatpersoner. Och när du bestämt vad du ska ha dina sociala medier till så kommer du lättare kunna avgöra var gränsen mellan personligt och privat, samt privatliv och jobb, ska dras.

Aftonbladet skriver om hockeydomaren som la upp en karikatyrbild av profeten Muhammed. Han tänkte nog att han gjorde det som privatperson, men Svenska hockeyförbundet såg honom i sin yrkesroll.

Ta en funderare på det här du med! Gå in på din profil och kolla dina 10 senaste statusppdateringar, försök att läsa dem som om det var en person du inte kände. Kanske till och med som om det var en person du skulle anställa. Skriv ner vilka egenskaper du tror att den här personen har. Är han/hon glad eller butter, smart eller lite trög, ambitiös eller ögontjänare? Var ärlig nu! Och sedan är det bara att analysera, är det här de sidor av mig själv som jag vill framhäva?

För även om vissa hävdar att man måste få "vara sig själv" så är detta faktiskt internet. Det är offentligt, lagrat och sökbart and it can and will be used against you. Det är värt att ha tänkt till innan. Eller vad tycker du?

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Effektivisera företagets närvaro i sociala medier på 3 x 10 minuter

Jag har märkt att mitt företags närvaro i sociala medier tar en del tid i anspråk, speciellt när man är få personer i företaget. På större företag har man oftast en speciell person, eller kanske till och med en hel avdelning som jobbar med marknadsföring. Som egen företagare måste man göra mycket själv.

Så skriver juristen Jennie Elfström till mig i ett mail, och ber om tips på hur fåmansföretagen kan effektivisera arbetet med sociala medier.

Det är ingen enkel uppgift, men självklart finns det sätt att just effektivisera. Vi förutsätter att du (som alla ska ha gjort) satt syfte och valt dina sociala mediekanaler.

Sen satsar du på att hinna 3 x 10 minuter om dagen, fördelat jämnt över din vakna tid eller kontorstid, vad som passar dig bäst. Exempel:

• Morgonpass: Kolla om det kommit kommentarer på Facebook-sidan, i så fall svara på dem. Skumma igenom RSS-flödet för inspiration till ett blogginlägg.

• Lunchpass: Skriv utkast till blogginlägget. Gå in på några intressanta bloggar och lämna kommentarer på deras senaste inlägg.

• Middagspass: Skriv klart och publicera inlägget. Länka ut det på Facebook och Twitter.

Jag försöker outsourca mycket av min administration och göra saker effektivt så att jag kan ägna mig åt kärnan i företaget och göra det jag kan bäst. Närvaron i sociala medier kanske man inte kan outsourca, men man kanske kan effektivisera och tänka smartare?

Så fortsätter Jennie, och jag hoppas att mitt tips kan hjälpa henne en bit på vägen. Men faktum är att företag kan outsourca son sociala medienärvaro. Men de ska göra det smart, de ska bibehålla en tajt kontakt med den som sköter deras sociala medier så de fortfarande jobbar efter samma syfte och mål. Om ditt företag har behov av den tjänsten så kan du läsa mer om det på Follow me's hemsida.

Image: Paul / FreeDigitalPhotos.net

Det här söker svenskarna efter på Google

Idag presenterade Google årets största svenska söktrender. Och det är mycket spännande att ta fasta på för den som är intresserad av hur vi beter oss på internet. Det vill säga, alla ni som har en hemsida borde vara intresserade, ni som har e-handel ska vara superintresserade, och vi nördar vi gottar oss så klart i den här typen av statistik.

Alltså, det första vi kan konstatera är något jag lärde mig för många år sedan när jag satt i telefonen på Telias bredbandssupport, nämligen att det här med att skilja på adressfält och sökfält är inte det enklaste. De vanligaste sökningarna är webbadresser, facebook.se, blocket.se och youtube.se, och en mycket trolig förklaring är att man skriver i fel fält.

Här tror jag en stor bov är så kallade toolbars, extra verktygsfält som installeras i din webbläsare när du installerar andra program. Detta är frivilligt, men den som inte läser texten så noga i installationsprocessen får ofta detta med på köpet. Och i de flesta webbläsare finns ändå ett sökfält, och det kan hända den bästa att man skriver i fel fält.

Men ännu viktigare att ta fasta på (tycker jag) är att det är de sociala medierna Facebook och YouTube som smäller högst. På topp 10 hittar vi även Sveriges största bloggare Kissie, tv-sajterna SVT Play och TV4 Play. Vi förändrar vårt internetanvändande, det är spännande och det går fort! Läs hela listan här, klicka här.

Så kringgår du Facebooks regler för tävlingar

En av de vanligaste frågorna jag får av de som startat Facebook-sidor för sina företag, är om de får göra tävlingar på Facebook. Tävlingar har varit, och är fortfarande mycket populärt på Facebook, men många har också hört att det inte är tillåtet.

Nu tar IDG upp frågan och det är jättebra, för det är nämligen inte tillåtet! Det är vad jag informerat mina kunder om, men jag har också gett dem tips om hur man kan kringgå det. Är du ett tillräckligt stort företag kan du naturligtvis försöka få Facebooks tillstånd att anordna tävling, men för de flesta rekommenderar jag följande:

Anordna tävlingen på er ordinarie hemsida, länka till tävlingen från er Facebook-sida och låt ett av tävlingsmomenten vara att man måste "gilla" er sida för att kunna delta.

Nej det är ju inte lika enkelt som att be folk svara i kommentarsfältet eller tagga sig på en bild, men det här är faktiskt en av Facebooks viktiga regler för att rädda sajten från att bli en enda stor reklamkanal. Det måste vara attraktivt för användaren och fortsätta bygga på sin grundidé, människor som vill ha kontakt med varandra.

Så spela efter deras regler och tänk kreativt!

Skippa introt, jag vill ha innehåll och jag vill ha det nu

Ytlig attraktion är inte att förakta, men en långvarig relation kräver ärlighet och engagemang. Skönheten sitter på insidan.

Det där var väl inget nytt? Men hur kommer det sig då att företag gång på gång glömmer att applicera det på sin egen verksamhet? Hundratusentals kronor läggs på att bygga sajter som i det närmaste känns som flashkonstverk, reklambyråerna får fritt spelrum för koncept, logotyp, varumärke, image och så vidare. Jag skulle gärna vilja se klickstatistiken på SKIP INTRO.

För när den initiala förälskefasen (som på webben brukar vara en sisådär 5 sekunder) lagt sig så vill besökaren ha innehåll. besökaren vill hitta det han eller hon söker, och sedan raskt gå vidare. Sällan har besökaren tid för att uppskatta flashkonstverk.

Det fungerar likadant i sociala medier. När stora företag nu insett att de till exempel måste finnas på Facebook, så gör många av dem felet att de försöker göra Facebook till en del av sig själva. Tanken är god, för om detta gällde kommunikationen, dialogen och ödmjukheten så är det helt rätt. Problemet är bara att det oftast handlar om att få plöja in sin logga och sina flashkonstverk på ytterligare ett ställe.

Och det här är faktiskt inte företagens lekpark. Användarna bestämmer vad de gillar. Levererar inte företagen ett ärligt och engagerat innehåll så kommer de inte att vara relevanta. Som i staden så och på webben. För det är vad Peter Saville, kreativt ansvarig för staden Manchester, säger till GP: Det är inte logotypen go:teborg som lockar en turist, det är invånarna, verksamheterna, kulturen och allt innehåll som man väljer att lyfta fram.

Image: Salvatore Vuono / FreeDigitalPhotos.net

3 tips när du döper din Facebook-sida

Många som skapar Facebook-sidor till exempel för ett företag, tänker inte igenom hur de döper sin sida uatn sätter helt enkelt "Företagets namn". Jag är själv en av dem, när jag döpte sidan Follow me hade jag inte den kunskap jag har idag. Därför vill jag passa på att tipsa er som nyss skapat sidor (eller ska göra det) om vad man bör tänka på och hur man gör för att ändra namnet.

För det första, om du redan skapat en sida och kommer på att du vill byta namn på den så går det att göra om du har max 100 gillare/fans. Du väljer då "Redigera sida" och sedan "Allmän information".

Saker att tänka på:

1. De som vet vad ditt företag heter ska kunna hitta dig. Du bör i de flesta fall inkludera företagets namn, t.ex. "Follow me".


2. De som inte vet vad ditt företag heter ska kunna hitta dig. Du bör få med något beskrivande nyckelord så att de som söker mer fritt ska kunna få träff på din sida, t.ex. "Solventum Konsult - praktisk konsumentnytta i butik"


3. Ska du marknadsföra bolaget, dig själv eller din tjänst? Om ditt bolagsnamn bara är något du sätter på fakturan och ditt namn är ditt varumärke, prioritera att lyfta ditt namn. Är det en specifik tjänst du vill lyfta, se till att den får utrymme. T.ex. "Middagstjänsten Så gott som klart".

Image: Simon Howden / FreeDigitalPhotos.net

The Social Network, en fantastisk nutidshistoria

Det tog mig en hel vecka från att The Social Network, filmen om Facebook, hade svensk premiär till att jag satte mig i biofåtöljen. Men vilken upplevelse det var. Jag är fortfarande lite omtumlad men jag ska ändå försöka skriva vad det var som fick mig att falla pladask. (Orkar du inte läsa vidare så kan jag sammanfatta det hela med Se den! Vem du än är, så gå! Nu!)



Ingen har kunnat säga med säkerhet hur mycket av historien som är sann. Men det gör inget. Om så bara 60-70 % är sant så är det en dramathriller som heter duga. Mark Zuckerberg är en jäkel på datorer, får en ide om den ultimata sociala sajten, och skrider till verket. Men på vägen mot att bli USA:s yngsta dollarmiljardär kliver han i princip över lik.

Mark Zuckerberg gjorde. Människor får idéer hela tiden. De framgångsrika är de som går från ord till handling.
Mark Zuckerberg följde sin magkänsla. Många försökte ge honom råd om hur sajten skulle bli lönsam, men han visste att ett party utan gäster aldrig skulle vara det coolaste partyt att gå till.

Birollerna är aktiva. Dialogerna är rappa, intelligenta och roliga. Fotot är bitvis riktigt spännande. Musiken är effektfullt vald.

Det enda som är lite tråkigt är slutet. Men det blir ju aldrig riktigt dramatiskt när historien fortfarande pågår. Så jag går ut från biografen, och jag uppdaterar min status. Där och då fortsätter jag att spela min roll i den gigantiska historien om Facebook.

Facebooks nya grupper

Ska mitt företag ha en grupp eller sida?
Frågan kommer i nästan varje samtal med en företagare som funderar på att börja använda Facebook i professionellt syfte. Jag brukar rekommendera sida, det är bättre anpassat för att många enkelt ska kunna komma åt informationen och se vilka andra som är intresserade av samma sak. Men nu har Facebook själva dragit en tydlig gräns. Företag ska använda sidor, grupper blir nämligen något annorlunda i fortsättningen.
























Bild lånad från mashable.com

På en presskonferens igår kväll (på förmiddagen i USA) kungjorde grundaren Mark Zuckerberg att man lanserar en ny variant av grupper. De gamla grupperna finns kvar men det går inte längre att skapa nya av den äldre typen.

Nya funktionen Grupper innebär att du enklare kan dela information (maillistor, gruppchatt, bild, video) med ett utvalt antal personer. Gruppens grundare bjuder in ett antal personer, de personerna kan i sin tur bjuda in fler om de så vill. Grundaren väljer också om gruppen ska vara:

• Stängd – Alla kan se att gruppen finns och vilka som är medlemmar, men materialet i gruppen är bara tillgänglig för medlemmarna.
• Öppen - Alla kan se att gruppen finns och vilka som är medlemmar, materialet i gruppen är tillgängligt för fler än medlemmarna.
• Hemlig – Gruppen finns inte listad och går inte att upptäcka om du inte blir inbjuden.

Ytterligare nyheter från gårdagens konferens var att du nu inte bara kan ladda upp eget material till Facebook utan även ladda ner, till exempel foton. Dessutom kommer en ny kontrollpanel för att hantera applikationer, och dess sekretessinställningar.

Vad tycker du om nya grupper, bättre eller sämre än förut?

Vem är en vän på Facebook?

Såg ni mig i Göteborgs-Posten igår? Det känns fantastiskt roligt att få medverka i ett sammanhang där traditionella media (tidning) lyfter nya media (Facebook) och dess möjligheter. Artikeln finns i en kortare version på nätet men jag ska länka upp pdf:er av pappersversionen så snart jag har dem. Filmer från den i artikeln nämnda Social media Club-lunchen hittar du på youtube.com/mikumaria





















Men i samband med detta var jag tvungen att reflektera kring, och ta ställning till, något som kan inträffa när för mig okända människor blir intresserad av mig och mitt arbete. Jag fick flera vänförfrågningar på Facebook från personer jag aldrig hade träffats. Jag och dessa personer hade gemensamma vänner men aldrig mötts IRL.

Personligen har jag som princip att bara godkänna personer som jag har en relation till, som jag har träffat eller haft en kontinuerlig nätdialog med. Självklart är det smickrande att de som aldrig träffat mig också vill vara vänner på Facebook, men jag ber dem att gilla min sida för Follow me istället. Och jag hoppas verkligen inte att de tar illa upp, för det är ju deras intresse som bygger min verksamhet. Men för mig är det ett sätt att vårda mitt nätverk, att kunna stå för varje kontakt.

Hur använder du Facebook, eller för all del andra communities, när du får den här typen av förfrågningar?

Sociala medier är en del av verkligheten

Ni vet att jag är den första att instämma i att sociala medier är fantastiskt bra för att skapa relationer, privata och affärsmässiga sådana. Men jag vill verkligen poängtera det viktiga i att nå fram till varandra även i "verkligheten".

Det finns alltså saker som företagsbloggaren, företagsfacebookaren, eller företagstwittraren bör tänka på när det kommer till nätrelationerna. Med undantag för de som enbart bedriver näthandel så ska alla företag någon gång träffa sina kunder. I en butik, på ett möte eller åtminstone i ett telefonsamtal. Du som försöker hitta nya kunder via sociala medier måste alltså aktivt få dessa att ta steget från till exempel att gilla din Facebook-sida, till att faktiskt känna sig välkommen in i butiken. Och bemötandet ska vara lika bra på båda ställen.

Därför blir det så tokigt ibland när företag kommer på att oj, vi måste finnas i sociala medier och lägger resurser på att bemöta kunderna på bästa möjliga sätt där, samtidigt som de inte gör något åt att deras butikssäljare sedan länge står och blänger bakom disken, inte sopar nummerlapparna från golvet eller ens försöker sälja det jag som kund vill ha. Kan inte företaget sköta sin kärnverksamhet så spelar det alltså ingen roll hur snabbt de svarar mig på Twitter. Förtroendet måste finnas hela vägen genom företagets alla delar, låt inte sociala medier bli en egen ö.

Hur använder du statusraden på Facebook?

Berättar du om vardagliga händelser, sprider roliga filmer, bedriver politisk kampanj eller kommenterar nyheter? Bra! Du använder din röst och din möjlighet att säga det just du har på hjärtat på en plats där många kan läsa och ta till sig det. Men vissa väljer att vara andras eko. Är det inte lite märkligt?

Vi har länge varit begränsade till traditionella medier. Tidningar, radio och tv där bara utvalda, journalister och experter får komma till tals.Den ”vanliga människan” har varit förpassad till insändarsidorna, och även där måste man komma igenom en redaktörs granskande blick.

Så kom de sociala medierna. Bloggarna, forumen och communities som Facebook. Och just Facebook med sin fritextruta där du kan skriva vad som helst och invänta dina vänners reaktion, har blivit ett obligatorium i flera miljoner svenskars vardag.

Men plötsligt så nekar vi den individuella friheten. Våra flöden svämmar över av identiska uppdateringar med allt från kärleksförklaringar till barn eller föräldrar, till politiska budskap, kompletterat med en uppmaning att kopiera och klistra in på sin egen profil. Det är ett enkelt sätt att uppdatera, det är texter som många kan känna att de stämmer in i. Men visst har du ändå din egen syn på saken? Ditt eget sätt att uttrycka dig? Ta vara på ditt utrymme på nätet, var dig själv istället för att kopiera andra.

Facebook is going Places

I förrgår berättade Facebook om sin nya positioneringstjänst Facebook Places. Det är ett frivilligt tillägg till Facebook som gör att du kan visa din geografiska position, och därmed hitta platser där t.ex. dina vänner är. Det gav genast upphov till diskussioner om Facebook med detta konkurrerar ut tjänster som Gowalla och Foursquare.
Det ska dock sägas att Places till en början bara är tillgängligt för användare i USA.



I mina ögon är det ingen uppenbar konkurrens mellan dessa applikationer. Då Places enligt uppgift inte aspirerar på att göra någon typ av samarbeten med företag för att till exempel kunna erbjuda rabatter till de som ofta checkar in på en viss plats, så faller mycket av idén. Personligen använder jag Foursquare för att visa andra var jag befinner mig, men också för att jag i framtiden hoppas på att om jag är mayor* på mitt gym så kan jag få rabatt nästa gång jag köper protinpulver av dem. Till exempel.

*Att vara mayor (sv. borgmästare) är en slags utmärkelse för att man checkat in på samma plats många gånger i jämförelse med andra.

Säg det med en tweet

Äntligen, säger jag bara. Äntligen en artikel med en positiv klang kring sociala medier, i det här fallet Facebook, och dess betydelse för det sociala livet. Jag har känt mig ganska utmattad av alla analyser som gjort gällande att sociala medier gör att vi sitter inne, avskärmar oss från "äkta" kontakter och blir deprimerade.

Det finns flera anledningar till att den typen av artiklar gjort mig väldigt less. Dels att jag tror de har fel. Jag är fast övertygad om att de flesta användarna på Facebook har fått fler och mer intensiva kontakter med sin vänkrets. Och framför allt så har jag själv upplevt en revolution av mitt sociala liv. Jag skulle dock hävda att det är Twitter som gett mig mest på den fronten. På Twitter får jag följa vem jag vill och skriva till vem jag vill. Om den personen svarar så är konversationen igång. Och de flesta är öppna för ytterligare kontakt, och kanske en spontan tweetup.

Facebook har jag använt för att hitta människor jag redan känner, eller för att lära känna nya människor bättre genom att efter ett snabbt möte hitta den mer avslappnade relationen som uppstår efter några kravlösa kommentarer på varandras statusuppdateringar.

Och båda har de gjort underverk för mig, en person som vandrat en lång väg från inbunden och blyg till utåtriktad och nätverkande. Alla ni som vet hur läskigt det är att lyfta luren ibland, bör också förstå lyckan i att kunna säga det med en tweet.

Får Facebook oss att tassa på tå?

"Facebook är så läskigt, igår upptäckte jag att en arbetskamrat kände en av mina släktingar."

Min nya bekantskap såg bekymrad ut över den nya informationen, den nya relationen hon var tvungen att förhålla sig till. Facebook uppmärksammar oss på det enorma spindelnät av relationer som vi alla är sammanvävda av. Till en början tror jag att alla ser det som något positivt. Du upptäcker att den känner den som är syster till den som spelat i samma handbollslag som den. Och så vidare. Det är spännande och du utforskar nyfiken dina nya vänskapsvidder, ett klick i taget.

Men du kanske också, som personen jag citerade, kanske kommer till ett läge där du får information som du hellre varit utan. Till hur stor del är egentligen Facebook boven i dramat? Relationen fanns ju där hela tiden, det var bara det att du inte visste om den. Finns det relationer du hellre vill vara lyckligt ovetande om?

Kvällstidningarna har gottat sig i artiklar om otrohet och andra ljusskygga aktiviteter som uppdagats via Facebook och lett till bland annat skilsmässor. Är Facebook då fortfarande boven, eller kanske den räddande ängeln? Jag sitter inte med svaren på frågorna, men det är intressant att tänka på. kanske lever vi våra liv annorlunda, nu när vi vet hur många människor runt omkring oss som när som helst kan avslöja information om oss, i en logg eller bara genom att bekräfta en bekantskap.

Undvik att vara: Arg och otydlig

Jag tänkte att det här får bli den sista delen i serien om Facebook-typer du ska undvika att vara.

Den förra delen, om bäbisprofilen, skapade väntat en debatt. Dock hamnade den på Facebook-sidan, så kolla gärna där. Idag handlar det om att säga A men inte B och att sprida negativa vibbar.




















Du har säkert sett dem. Statusuppdateringar som tydligt indikerar att avsändaren är arg, upprörd eller ledsen och att känslorna är riktade mot en viss person. Vem den här personen är avslöjas dock sällan. Nej då, du ska inte lägga ut hela ditt privatliv på internet, men om du inte är beredd att säga vem det handlar om så tycker jag att du ska överväga ett av dessa två alternativ:

1. Säg någonting annat på Facebook. Ta tre djupa andetag och fokusera på något positivt att dela med dig av istället.
2. Säg ingenting på Facebook. Konfrontera personen IRL. Sedan kanske du kan göra en uppdatering som inte känns lika effektsökande.

Uppdatering:
Jag fick feedback på det här inlägget, att det mest lät som att jag störde mig på beteendet och ville diktera hur andra ska använda Facebook. Det var självklart inte min mening. Jag har de bästa intentioner, att tipsa om saker att tänka på för att få ut det mesta och bästa av sociala medier. Så därför ska jag utveckla varför du kanske ska undvika dessa emotionella utrop.

Det handlar alltså om att du riskerar att utstråla konflikträddhet. Att framstå som en person som hellre öser ur sig sin ilska i en statusuppdatering istället för att konfrontera personen ifråga. Dessutom kommer det i 9 fall av 10 leda till att dina vänner frågar vad som hänt och vad det gäller, vilket du uppenbarligen inte är beredd att berätta. Och om du är det, gör det direkt, för då kan de hjälpa dig bättre!

Undvik att vara: Bäbisprofilen

Okej, det här är riktigt känsligt, det vet jag. Men det måste sägas. Jag rekommenderar verkligen inte att du använder ditt barn som profilbild på Facebook. Men jag ska också säga varför.



















På Facebook representerar du dig själv, men i många sammanhang. Du är antagligen med p flertalet sidor och i grupper där andra kan tänkas uppmärksamma dig och klicka sig in på din profil. Om inte grupperna består av likasinnade nykläckta mödrar och fäder så kommer de att tycka att det är märkligt att det inte är du utan en knatte på bilden. De letar information om dig. Och ja, trots att många hänvisar till motsatsen, du ÄR mer än en mamma/pappa!

Den andra anledningen är den märkliga kontrast som kan uppstå när du som privatperson uttrycker känslor och åsikter via statusraden och loggen. Inlägg om till exempel bakfylla, romantiska möten, politiska debatter eller liknande, bara någon centimeter från bilden av ett oskyldigt barn kan te sig ganska otrevligt för den som besöker din sida.

Så hoppa över barnet, katten, bilen och surdegsbrödet och ha en bild på dig själv. Gärna en där man ser ditt ansikte. Facebook är trots allt ett nätverk som går ut på att hitta kontakter och kommunicera med dem.

De sociala medierna dominerar Almedalsveckan

Nu har jag gjort debut på Almedalsveckan. Vilken underbar plats! Ett inferno av mer eller mindre politiskt intresserade och engagerade människor, journalister, lobbyister och allehanda marknadsförare samt kritiker. Inte en centimeter gata är budskapslös och det är helt upp till mig som besökare att välja vad jag vill lyssna på och ta till mig respektive förkasta.

















Alexandra Pascalidou leder en debatt om sociala medier i skolan med bland andra Fredrik Federley och Brit Stakston.

Och till min stora glädje så har de sociala medierna varit i fokus. Diskussioner om, kring och i de sociala medierna har varit omöjliga att undvika. Vissa har hållit en högre nivå, andra lägre. Många av debatterna har förts av samma personer, men med olika infallsvinklar och olika typer av ifrågasättanden. Samtalens moderatorer har försökt problematisera och föra samtalen framåt.

Det enda som känns tråkigt är att ett ständigt återkommande inslag i diskussionerna är skeptikernas tendens att ta till polarisering.
Om ungdomar bara konsumerar sociala medier, kan de verkligen bilda sig en tillräckligt tydlig uppfattning om partierna?
Om man tillåter iPhones som kommunikationsverktyg i skolorna, kommer deras språk då att hämmas?
Ständigt detta antingen eller. Bara för att jag läser nyheter på Facebook betyder det inte att jag inte ser Rapport eller läser DN. Bara för att jag Facebook-messar mina kompisar så slutar jag inte ringa eller träffa dem. Jag vill verkligen understryka att sociala medier är kommunikationskanaler, men ingen måste välja EN. Sociala medier är ett fantastiskt komplement till befintliga media och dialogmöjligheter. Använd dem, dra nytta av dem, men se dem inte som ett hot!

Undvik att vara: Plåstret

Plåstret (eller som karaktären kallas på engelska i bilden nedan the rash, utslaget) är personen som följer allt du gör på Facebook, kommenterar varje status eller foto. Och även om det alltid är positiva och glada tillrop så blir det jobbigt. För hur ska jag då veta när när personen bryr sig, på riktigt?




















Det är inte svårt att undvika att vara ett plåster. Sätt helt enkelt situationen i relation till "verkliga livet". Du kanske umgås ofta med Pelle. Sitter du då och entusiastiskt applåderar allt Pelle säger? Berömmer du överdådigt varje foto han visar på sitt barn? Är du hans personliga megafon, bekräftelsekälla och skugga? Nej, antagligen inte.

Så gör som du alltid bör göra innan du skriver något alls på Facebook, tänk innan du skriver. Självklart ska du vara aktiv, delta i diskussioner och vara positiv, men gör det med samma sållning som du gör i din vardag. Då undviker du att verka falsk, och din uppskattning får ett högre värde när du väl visar den.

Undvik att vara: Den envetne marknadsföraren

Va? Ska jag inte använda Facebook för att marknadsföra mig/min produkt/min tjänst? Jo, så klart du ska. Men som i alla andra sammanhang ska det göras rätt. Att trakassera din kompislista med konstanta förfrågningar om att "gilla" ditt företag, din förening, din häst, dina kunders sidor och allt annat som du entusiastiskt startat upp är INTE effektivt och antagligen upplevs det som något otrevligt.
















Så hur gör du då? Här är några tips:

1. Bjud in med jämna intervall. De flesta får massvis med förfrågningar om att "gilla" både det ena och det andra, bara för att de inte gillade din sida när du skickade förfrågan första gågen, så betyder det inte att de aktivt tackade nej. Så försök gärna igen, men låt det gå 4-8 veckor mellan inbjudningarna. Och är inte din koppling till sidan uppenbar så kanske du behöver komplettera inbjudan med ett meddelande.

2. Skicka till de som skulle finna sidan relevant. Har du gjort en sida för events i Göteborg kanske du inte behöver skicka inbjudan till familjen i Umeå. Handlar sidan om bebisar så kanske inte det är klockrent att bjuda in tonåringarna. Och så vidare.

3. Var sparsam med att bjuda in för andras räkning. Jag jobbar själv bland annat med att hjälpa företag att sätta upp Facebook-sidor. Det betyder inte att jag förväntar mig att hela min vänkrets automatiskt ska "gilla" bara för att det är jag som gjort den. Visst kan jag skicka inbjudan, men bara om det är just relevant.

Bild från theoatmeal.com