5 tips för att få fler kommentarer på bloggen

Det här med att blogga är en hel vetenskap, det är något jag får mycket frågor om och som upptar en stor del av mina konsultarbeten och föreläsningar. Och en viktig punkt i bloggandet är kommentarerna. För bloggen ska ju i de flesta fall vara en uppmaning till att fundera, reagera och diskutera. De som lyckas med det får kommentarer, kommentarer driver trafik och trafik skapar framgång för bloggens avsändare.

Så hur får man då kommentarer? Ja, det finns naturligtvis ingen universallösning men tänk på:

• Ge för att få – När du får in rutinen att regelbundet kommentera på andras bloggar så ökar chansen att du även får kommentarer på din.

• Skriv kortfattat – Hur mycket du än älskar ditt ämne så har väldigt få tid eller ork att läsa låååånga blogginlägg.

• Skriv relevant – Läsarhatten på och fundera en stund över om ditt ämne är tillräckligt intressant.

• Använd bilder – Bilder lättar upp texten och bidrar till förståelsen. Men se till att du har rättighet till att publicera bilden!

• Ha tålamod – Uppdatera regelbundet och kolla vilka inlägg som har många läsare.

Låt inte sociala medier bli plantskolor för medborgargarden

Två unga människor försvunna i Göteborg i helgen, den ena är troligtvis funnen nu. Död. Det är ytterligare offer för det meningslösa våld som skördar många liv varje år i Sverige. Självklart blir människor upprörda, och har alltid blivit så. Men idag konsumerar vi dagligen denna information via internet. Och med hjälp av sociala medier delar vi med oss av våra åsikter, som blir en grogrund för ytterligare ilska. I såväl argumentationer som enade fronter vaknar idéerna om att ta lagen i egna händer.

Sociala medier är alldeles utmärkt för att hitta åsiktsfränder, organisera sig och arbeta för något man brinner för. Men ibland är den där lågan lite av ondo, och det är när den tänds av ilska och aggressioner i kombination med en känsla av hjälplöshet.

Och så känner många till och från, alla har vi drabbats av någon orättvisa. Men när den ilskan eskalerar till en konkret önskan om att få göra något åt det, och man tillsammans med andra uppviglar till att göra realitet av sina hämndlystna tankar, då kan det bli farligt. Så tänk på vad du säger. Tänk innan du skriver. Att skriva i affekt kan ge väldigt skarp ton åt en text, och även om du inte menar allvar med att gå vidare med det du skrev, så kanske det får någon annan att tro att det är okej.

Forum, bloggar och Facebook ska fortsätta vara viktiga platser för att skapa opinion, men låt det inte bli plantskolor för medborgargarden.

Ska vi diskutera att vi diskuterar?

Modellen Adina Fohlin upprör i reklamen för Apolivas produkter. Filmen diskuteras intensivt på YouTube och har fått både hat- och stödgrupper på Facebook. Ett vanligt fenomen och en av grundfunktionerna för sociala medier, människor samlas runt ett ämne och uttrycker sin åsikt.

Men tydligen är det fortfarande något främmande för etablerade media, i det här fallet GöteborgsPosten, som väljer att skriva en artikel om saken. Man har förvisso kompletterat med kommentarer från reklambyrån bakom filmen, men vinklingen på artikeln är debatten och vart den förts.

För GP har det alltså ett nyhetsvärde att en reklamfilm upprör och berör så till den milda grad att det diskuteras i sociala medier. Jag tror att många med mig ställer sig frågan var skulle det annars diskuteras? Webbtidningarna gör sitt bästa för att publicera uppseendeväckande historier om 12-barnsmammor och mögelklumpar i juicepaket, men inget av detta är egentligen intressant förrän kommentarerna börjar strömma in. När de inloggade besökarna interagerar med varandra, kring ett ämne.

Webbtidningarna får väl ses som det nyaste av gammelmedierna, och det är de som har möjligheten att till att integreras med de nya. Men de är fortfarande fast i en tveksamhet. Istället för att bli ett självklart socialt media, så blir man det lite grann samtidigt som man uppenbarligen känner en plikt att objektivt rapportera om händelser i andra sociala medier. Webbtidningarna måste bestämma sig, there's no money in the middle.