Ta med hela företaget in i sociala medier

Hur ska man kunna genomföra en förändring hos ett företag om inte personalen får känna sig delaktig? Nej då gör man det svårt för sig och det skriver SvD.se om idag, att viktiga förändringar i svenska företag [sker] med bristfällig kommunikation, utan planering, och därmed utan enga­gemang från personalen. En typisk sådan aktivitet är när ett företag ska bli aktiva i sociala medier.

Merparten väljer ut ett fåtal personer, oftast från marknadssidan, som ska "sköta" sociala medier, oftast att sätta upp Facebook- och Twitterkonto samt bemanna dessa.

Men en sociala medie-närvaro är så mycket mer än så, om företaget vill. Genom att engagera sin personal så tar de vara på sina ambassadörer. Medarbetarna behöver veta vad de ska göra om de hittar en kommentar om arbetsgivaren på nätet, får de själva svara och underteckna med företagsnamnet? Och kan de bli avskedade om de skriver att chefen är en galenpanna?

Med delaktighet skapas både engagemang och trygghet, det är nämligen minst lika viktigt att veta vad man inte får göra, som att veta vad man får göra, och vad arbetsgivaren till och med uppmuntrar.

Ska ditt företag bli aktiv i sociala medier? Tänk på att involvera alla. I dagens samhälle är det alla medarbetare talespersoner, inte bara den pressansvarige.

Image: renjith krishnan / FreeDigitalPhotos.net

På med kundhatten, ingen är intresserad av er interna organisation!

Japp, så sammanfattar jag det. Jag höll idag en föreläsning i Volvos kvinnliga nätverk. Volvo som består av en massa olika bolag och enheter. Jag har jobbat för Telia, ett annat stort företag med snårig intern organisation. Och så ser de ut på alla olika företag. Något annat de har gemensamt är att slutkunden sällan gör skillnad på Volvo AB och Volvo Cars. Eller ens moderbolaget TeliaSonera och Telia Sverige.

Och företag behöver lära sig att det är kunden som bestämmer vad företagen ska göra. Företagen behöver möta sina kunder på det sätt som är bekvämast för...just det, kunden! Och det kanske är otroligt obekvämt för organisationen, men det är faktiskt bara att tugga i sig.

Det går inte längre att säga "nämen det där jobbar inte jag med". I de sociala medierna möter vi kunder varje dag, på privat och professionellt plan. Var beredd på att vara en ambassadör för ditt företag.

Bilder av andra ger också bilden av dig.

En autentisk dialog från helgen:

Jag -Värst vad du börjat ladda upp festbilder på Facebook på sistone?

Vännen -Jo fast jag är ju knappt med på något foto själv.

Jag -Men "visa mig dina vänner så ska jag säga vem du är"...

Vännen -Jamen det här är till största delen personer som jag gärna vill synas med.

Jag -Men det är ju ingen utomstående som vet vad de här personerna har för prestigefyllda jobb till vardags när de ser ut som de ska ramla ihop bakom nästa hörn?

Vännen -Jo, det är ju sant förstås...


Har du tänkt på att även de bilder du delar med dig av, som inte föreställer dig själv, bidrar till intrycket av dig?

Image: graur codrin / FreeDigitalPhotos.net

Vilken bild visar du på Facebook?

Var går gränsen mellan privatlivet och yrkesrollen? Det är frågan som alltid kommer upp i diskussionen kring sociala medier, och utan ett svar på frågan kommer många inte våga sig in på Facebook, Twitter och dylikt. Jag tror inte det finns ett svar, utan väljer istället att vrida lite på frågan:

Vad ska du använda sociala medier till och hur vill du uppfattas av andra?

För det är inte bara företag som behöver en strategi, detsamma gäller för privatpersoner. Och när du bestämt vad du ska ha dina sociala medier till så kommer du lättare kunna avgöra var gränsen mellan personligt och privat, samt privatliv och jobb, ska dras.

Aftonbladet skriver om hockeydomaren som la upp en karikatyrbild av profeten Muhammed. Han tänkte nog att han gjorde det som privatperson, men Svenska hockeyförbundet såg honom i sin yrkesroll.

Ta en funderare på det här du med! Gå in på din profil och kolla dina 10 senaste statusppdateringar, försök att läsa dem som om det var en person du inte kände. Kanske till och med som om det var en person du skulle anställa. Skriv ner vilka egenskaper du tror att den här personen har. Är han/hon glad eller butter, smart eller lite trög, ambitiös eller ögontjänare? Var ärlig nu! Och sedan är det bara att analysera, är det här de sidor av mig själv som jag vill framhäva?

För även om vissa hävdar att man måste få "vara sig själv" så är detta faktiskt internet. Det är offentligt, lagrat och sökbart and it can and will be used against you. Det är värt att ha tänkt till innan. Eller vad tycker du?

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Reflektion och spaning, om kvalitetskontakter och twittrandefrihet

Brian Solis är en av mina absoluta husgudar när det kommer till sociala medier. Han har i ett antal inlägg sammanfattat vad som hände 2010, och i det senaste kommer många klokheter. Jag vill ta fasta på några punkter.

• ”Det finns ett gammalt talesätt …teknik förändras, människor gör det inte. Men idag är jag inte längre så säker på att det stämmer, Jag tycker absolut att teknik förändras och vi med den.”

Att människans sociala beteende förändras är det inte tu tal om. Men samtidigt som vi ser de mekanismer som verkar IRL ta sig samma uttryck på nätet, så ser man även nya fenomen. Näthatet, kraften i viral spridning och behovet av att visa upp sig själv till exempel.

• ”Med genombrottet för iPhone, iPad och iPod marcherar vi nu till vårt eget soundtrack. [vi är] små arméer av människor med nedböjt huvud och vita earplugs i var mans öron.”

Jag hörde det senast i en diskussion om vilka som reser sig när någon äldre behöver sittplats i kollektivtrafiken. Idag är alla så upptagna av sina prylar att vi inte längre uppmärksammar att vi borde flytta på oss.

• ”Under 2010 såg vi början av skiftet från social kurva till intressekurva. Under 2011 kommer vi ta hänsyn till kraften och belöningen i indexering och filtrering för att förbättra upplevelsen av nätet.”

Det här är något jag tror vi kommer se väldigt snart. Även den mest slentrianmässige Facebook-användaren klagar på meningslösa statusuppdateringar och rensar sina kontaktlistor. Nu vet vi hur det funkar, det är dags att känna värdet i informationsflödet.

Och så talar han om ett uttryck jag redan förälskat mig i; "freedom of tweet", eller "twittrandefrihet". 2010 var året då Twitter blev en plats där människor kunde och vågade uttala sig om saker som filtrerades bort i traditionella medier. Allt från Haiti-katastrofen till Wikileaks och självmordsbombaren i Stockholm. Sociala medier ska inte och kommer inte ersätta traditionella medier, med de ska vara komplement till varandra. Nu har traditionella medier börjat uppmärksamma kraften i Twitter, och därmed stärkt kanalen och dess syfte ytterligare bara genom att erkänna den.

Vi går onekligen ett spännande år till mötes.

Bild lånad från briansolis.com. Alla citat är min egen översättning.

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Effektivisera företagets närvaro i sociala medier på 3 x 10 minuter

Jag har märkt att mitt företags närvaro i sociala medier tar en del tid i anspråk, speciellt när man är få personer i företaget. På större företag har man oftast en speciell person, eller kanske till och med en hel avdelning som jobbar med marknadsföring. Som egen företagare måste man göra mycket själv.

Så skriver juristen Jennie Elfström till mig i ett mail, och ber om tips på hur fåmansföretagen kan effektivisera arbetet med sociala medier.

Det är ingen enkel uppgift, men självklart finns det sätt att just effektivisera. Vi förutsätter att du (som alla ska ha gjort) satt syfte och valt dina sociala mediekanaler.

Sen satsar du på att hinna 3 x 10 minuter om dagen, fördelat jämnt över din vakna tid eller kontorstid, vad som passar dig bäst. Exempel:

• Morgonpass: Kolla om det kommit kommentarer på Facebook-sidan, i så fall svara på dem. Skumma igenom RSS-flödet för inspiration till ett blogginlägg.

• Lunchpass: Skriv utkast till blogginlägget. Gå in på några intressanta bloggar och lämna kommentarer på deras senaste inlägg.

• Middagspass: Skriv klart och publicera inlägget. Länka ut det på Facebook och Twitter.

Jag försöker outsourca mycket av min administration och göra saker effektivt så att jag kan ägna mig åt kärnan i företaget och göra det jag kan bäst. Närvaron i sociala medier kanske man inte kan outsourca, men man kanske kan effektivisera och tänka smartare?

Så fortsätter Jennie, och jag hoppas att mitt tips kan hjälpa henne en bit på vägen. Men faktum är att företag kan outsourca son sociala medienärvaro. Men de ska göra det smart, de ska bibehålla en tajt kontakt med den som sköter deras sociala medier så de fortfarande jobbar efter samma syfte och mål. Om ditt företag har behov av den tjänsten så kan du läsa mer om det på Follow me's hemsida.

Image: Paul / FreeDigitalPhotos.net

Så skaffar du en komplett profil på LinkedIn

Använder du LinkedIn? Du kanske har registrerat dig där, men använder du verkligen verktyget så du får ut något av det?

Jag brukar vara väldigt tydlig mot mina kunder med att deras framtida kunder och medarbetare mycket väl kan finnas framför näsan på dem via nätverket på LinkedIn. Men igår fick jag ytterligare kött på benen tack vare Johannes Sundlo från HR Sverige och Social Honesty.

Han föll ett föredrag om vad du behöver göra på karriärscommunityt och vad det kan leda till. Och det jag själv tog mest fasta på (och som du också borde göra) är att skaffa en komplett profil.

En komplett profil består av:

• Ditt nuvarande jobb
• Minst 2 tidigare jobb
• Utbildning
• Expertkunskaper
• Summering
• Minst 3 referenser
• Foto

Dessutom bör du gå med i grupper, massor av dem. Det är här du har möjlighet att visa dina kunskaper och ditt engagemang. Passa även på att hjälpa andra via avdelningen Answers, där du kan besvara frågor.

Ju mer engagerad du är, desto högre ranking får du. I USA pågår headhuntingen för fullt på LinkedIn och Sverige går åt samma håll. Ta tag i det nu så slipper du hamna på efterkälken!

Det här söker svenskarna efter på Google

Idag presenterade Google årets största svenska söktrender. Och det är mycket spännande att ta fasta på för den som är intresserad av hur vi beter oss på internet. Det vill säga, alla ni som har en hemsida borde vara intresserade, ni som har e-handel ska vara superintresserade, och vi nördar vi gottar oss så klart i den här typen av statistik.

Alltså, det första vi kan konstatera är något jag lärde mig för många år sedan när jag satt i telefonen på Telias bredbandssupport, nämligen att det här med att skilja på adressfält och sökfält är inte det enklaste. De vanligaste sökningarna är webbadresser, facebook.se, blocket.se och youtube.se, och en mycket trolig förklaring är att man skriver i fel fält.

Här tror jag en stor bov är så kallade toolbars, extra verktygsfält som installeras i din webbläsare när du installerar andra program. Detta är frivilligt, men den som inte läser texten så noga i installationsprocessen får ofta detta med på köpet. Och i de flesta webbläsare finns ändå ett sökfält, och det kan hända den bästa att man skriver i fel fält.

Men ännu viktigare att ta fasta på (tycker jag) är att det är de sociala medierna Facebook och YouTube som smäller högst. På topp 10 hittar vi även Sveriges största bloggare Kissie, tv-sajterna SVT Play och TV4 Play. Vi förändrar vårt internetanvändande, det är spännande och det går fort! Läs hela listan här, klicka här.

Grundläggande Twitter, symboler, ord och förklaringar

På begäran tänkte jag göra ytterligare ett inlägg om Twitter. Lite om # och @ och vett och etikett i Twitterland var önskemålet. Jag ska göra mitt bästa.





The Basics:

@ är tecknet du sätter framför användarnamnet när du öppet vill skriva till en specifik användare. Personer som följer både dig och den du skriver till kan se meddelandet.

D är tecknet du sätter framför användarnamnet när du privat vill skriva till en specifik användare. Bara den du skriver till kan se meddelandet.

RT betyder ReTweet, det vill säga att du upprepar någon annans meddelande. Det kan vara ett sätt att skicka vidare meddelandet till de som följer dig eller visa att du håller med. Du kan även skriva din egen kommentar före eller efter det retweetade meddelandet, om det får plats på de 140 tecken du har att tillgå.

# kallas hashtagg och är ett sätt att placera ditt meddelande i ett sammanhang och göra det mer sökbart. Hashtaggar används ofta på till exempel evenemang där många twittrar om vad som händer (t.ex. #melodifestivalen) eller när man diskuterar ett välkänt varumärke (t.ex. #iphone)

Några tips:

Skriv bara det som är relevant för läsaren. Det kan vara Roligaste YouTube-klippet på länge! + länk eller 5 grymma recept på kladdkaka + länk. Däremot kan du hoppa över Nä nu åker jag hem, är så hungrig nu. Det är sällan intressant, undantaget om du heter Prinsessan Madeleine.

Kolla vilka som följer dig. Dels för att få veta om du vill följa dem, men även för att kunna anpassa budskapet efter målgruppen.

Var med i konversationen. Ju mer du ger respons på andras meddelanden, desto större chans att de intresserar sig för dina förehavanden.

Var ingen robot - 3 tips när du ska börja twittra

I samband med ett jobb jag gjorde nyligen hamnade jag i en diskussion med den som var ansvarig för min kunds hemsida. Min kund skulle börja blogga och det tyckte den hemsideansvarige var toppen! So far so good. Men personen föreslog också att blogginläggen skulle twittras ut automatiskt vid publicering.

Min magkänsla sa omedelbart nej. För vissa råder jag bloggare att använda Twitter för att öka sin räckvidd och ta hjälp av andra för att sprida sitt budskap. Men det är stora skillnader på att automattwittra ut länkar till sina egna blogginlägg, och att genomtänkt och planerat både delta som lyssnare och talare.

Berätta gärna via Twitter när du bloggat, men tänk på att för att det ska få effekt så måste det finnas människor som följer dig. Här är några tips för att få följare:

• Följ andra! Börja med några personer du är intresserad av, kolla sedan vilka de följer i sin tur, och så vidare.
• Ge respons på vad andra skriver. Svara eller retweeta för att visa att du håller med.
• Förse kontinuerligt dina följare med bra material. Visa vad du gillar inte bara vad du själv skrivit.

Bild: graur codrin / FreeDigitalPhotos.net

Nätet får oss att umgås på nya sätt

Det rapporterades nyligen att ungdomar hellre umgås via internet än att träffas i verkligheten. Det är ett besked som säkert skrämde många, och väckte en hel del diskussioner. Relationerna som föds och/eller upprätthålls via olika typer av sociala medier, communitys, chattar, forum med mera, behöver inte vara sämre bara för att man inte träffas face to face.

Nej snarare kan de fördjupas, och människor som annars aldrig skulle ha träffats kan finna varandra via ett gemensamt intresse. Och dessutom brukar nätgemenskapen oftast kompletteras i att personerna även träffas fysiskt.

På microbloggen Twitter uppstod fenomenet tweetup. På Twitter hänger många människor som är vana vid, och trivs med att föra sina diskussioner i realtid, via nätet. Snabba kommentarer, delande av länkar och spridning av information står i centrum. Men twittrarna fann att de fastnade för vissa personer och en "er skulle jag vilja träffa"-känsla uppstår. Och Twitter + meetup (på svenska möte eller uppsamling) blev tweetup.

Nu samlas folk i sina olika städer, som ofta bara känner varandra via sina Twitter-namn, och umgås! Vi pratar ofta om sociala medier, men ganska mycket om annat också. Ibland dricker vi kaffe, ibland öl. Nätet är vår gemensamma nämnare, ja förutom att vi är människor också förstås, som agerer som människor alltid gjort. Vi kommunicerar.

Vill du se vad som skrivs om tweetup i Göteborg? Klicka här, du behöver inte ha ett Twitter-konto.

Bild: graur codrin / FreeDigitalPhotos.net

5 tips för att få fler kommentarer på bloggen

Det här med att blogga är en hel vetenskap, det är något jag får mycket frågor om och som upptar en stor del av mina konsultarbeten och föreläsningar. Och en viktig punkt i bloggandet är kommentarerna. För bloggen ska ju i de flesta fall vara en uppmaning till att fundera, reagera och diskutera. De som lyckas med det får kommentarer, kommentarer driver trafik och trafik skapar framgång för bloggens avsändare.

Så hur får man då kommentarer? Ja, det finns naturligtvis ingen universallösning men tänk på:

• Ge för att få – När du får in rutinen att regelbundet kommentera på andras bloggar så ökar chansen att du även får kommentarer på din.

• Skriv kortfattat – Hur mycket du än älskar ditt ämne så har väldigt få tid eller ork att läsa låååånga blogginlägg.

• Skriv relevant – Läsarhatten på och fundera en stund över om ditt ämne är tillräckligt intressant.

• Använd bilder – Bilder lättar upp texten och bidrar till förståelsen. Men se till att du har rättighet till att publicera bilden!

• Ha tålamod – Uppdatera regelbundet och kolla vilka inlägg som har många läsare.

Vem är en vän på Facebook?

Såg ni mig i Göteborgs-Posten igår? Det känns fantastiskt roligt att få medverka i ett sammanhang där traditionella media (tidning) lyfter nya media (Facebook) och dess möjligheter. Artikeln finns i en kortare version på nätet men jag ska länka upp pdf:er av pappersversionen så snart jag har dem. Filmer från den i artikeln nämnda Social media Club-lunchen hittar du på youtube.com/mikumaria





















Men i samband med detta var jag tvungen att reflektera kring, och ta ställning till, något som kan inträffa när för mig okända människor blir intresserad av mig och mitt arbete. Jag fick flera vänförfrågningar på Facebook från personer jag aldrig hade träffats. Jag och dessa personer hade gemensamma vänner men aldrig mötts IRL.

Personligen har jag som princip att bara godkänna personer som jag har en relation till, som jag har träffat eller haft en kontinuerlig nätdialog med. Självklart är det smickrande att de som aldrig träffat mig också vill vara vänner på Facebook, men jag ber dem att gilla min sida för Follow me istället. Och jag hoppas verkligen inte att de tar illa upp, för det är ju deras intresse som bygger min verksamhet. Men för mig är det ett sätt att vårda mitt nätverk, att kunna stå för varje kontakt.

Hur använder du Facebook, eller för all del andra communities, när du får den här typen av förfrågningar?

Sociala medier är en del av verkligheten

Ni vet att jag är den första att instämma i att sociala medier är fantastiskt bra för att skapa relationer, privata och affärsmässiga sådana. Men jag vill verkligen poängtera det viktiga i att nå fram till varandra även i "verkligheten".

Det finns alltså saker som företagsbloggaren, företagsfacebookaren, eller företagstwittraren bör tänka på när det kommer till nätrelationerna. Med undantag för de som enbart bedriver näthandel så ska alla företag någon gång träffa sina kunder. I en butik, på ett möte eller åtminstone i ett telefonsamtal. Du som försöker hitta nya kunder via sociala medier måste alltså aktivt få dessa att ta steget från till exempel att gilla din Facebook-sida, till att faktiskt känna sig välkommen in i butiken. Och bemötandet ska vara lika bra på båda ställen.

Därför blir det så tokigt ibland när företag kommer på att oj, vi måste finnas i sociala medier och lägger resurser på att bemöta kunderna på bästa möjliga sätt där, samtidigt som de inte gör något åt att deras butikssäljare sedan länge står och blänger bakom disken, inte sopar nummerlapparna från golvet eller ens försöker sälja det jag som kund vill ha. Kan inte företaget sköta sin kärnverksamhet så spelar det alltså ingen roll hur snabbt de svarar mig på Twitter. Förtroendet måste finnas hela vägen genom företagets alla delar, låt inte sociala medier bli en egen ö.

Säkra sociala medier i företagets nät

Idag publicerar CIO Sweden en artikel som enligt en rapport gör gällande att 8 av 10 företag saknar säkerhet för sociala medier. Det här är väldigt viktigt att belysa, eftersom sociala medier är något som alla företag kommer behöva befatta sig med.

Ja, jag menar alla, på något sätt, förr eller senare. Och är det ett stort företag, med en avancerad it-struktur, så måste din plan för sociala medier även innefatta en analys av säkerhetsaspekten.

Vissa företag och organisationer har tyvärr löst frågan på enklast, men inte bästa sätt, nämligen att blockera sociala medier i företagets nät. Därmed tar man ifrån sina medarbetare ett förtroende, missar värdet i ambassadörskapet på nätet, och blir en väldigt omodern arbetsgivare.

Min rekommendation är att när ett företag tar fram sin plan för sociala medier så passa på att även ta med säkerhetsgenomgången. Planens huvuddel brukar vara den externa kommunikationen, men det är lika viktigt att sätta upp riktlinjer för vad medarbetaren får och bör göra när de representerar arbetsgivaren på nätet. En expert på it-säkerhet kan dessutom titta på vad populära sociala medie-sajter kan göra för direkt åverkan på företagets nät, och ge rå för vad man bör göra för att lösa det på ett smart sätt.

När jag tar mig an en kund så erbjuder jag alltid den tjänsten, då får de en grym kompetens i Martin Gustafsson från iGuard. Dessutom kan vi tillsammans ta fram kloka riktlinjer för personalen. Så nästa gång du hör mig säga Ja, det klart ni ska finnas i sociala medier, håll då i minnet att min nästföljande mening oftast är men tänk först igenom hur när var och varför!

Låt inte sociala medier bli plantskolor för medborgargarden

Två unga människor försvunna i Göteborg i helgen, den ena är troligtvis funnen nu. Död. Det är ytterligare offer för det meningslösa våld som skördar många liv varje år i Sverige. Självklart blir människor upprörda, och har alltid blivit så. Men idag konsumerar vi dagligen denna information via internet. Och med hjälp av sociala medier delar vi med oss av våra åsikter, som blir en grogrund för ytterligare ilska. I såväl argumentationer som enade fronter vaknar idéerna om att ta lagen i egna händer.

Sociala medier är alldeles utmärkt för att hitta åsiktsfränder, organisera sig och arbeta för något man brinner för. Men ibland är den där lågan lite av ondo, och det är när den tänds av ilska och aggressioner i kombination med en känsla av hjälplöshet.

Och så känner många till och från, alla har vi drabbats av någon orättvisa. Men när den ilskan eskalerar till en konkret önskan om att få göra något åt det, och man tillsammans med andra uppviglar till att göra realitet av sina hämndlystna tankar, då kan det bli farligt. Så tänk på vad du säger. Tänk innan du skriver. Att skriva i affekt kan ge väldigt skarp ton åt en text, och även om du inte menar allvar med att gå vidare med det du skrev, så kanske det får någon annan att tro att det är okej.

Forum, bloggar och Facebook ska fortsätta vara viktiga platser för att skapa opinion, men låt det inte bli plantskolor för medborgargarden.

Vem va're som skicka?

Har du någon gång lämnat ifrån dig ett visitkort, och sedan plötsligt börjat få nyhetsbrev till din e-postadress från personen du lämnade det till? Tycker du att det är okej?



Det här inlägget handlar inte om det som vi vanligtvis kallar sociala medier. Däremot handlar det om förtroende, vilket är vad alla sociala medier bygger på. Därför vill jag ta upp en fråga som säkert är bekant för många som aktivt nätverkar, har kundmöten, eller i olika sammanhang träffar affärsbekantskaper och utbyter kontaktuppgifter. I de flesta fall byter man visitkort, och en del av dessa visitkort använder man för att faktiskt kontakta personen i fråga i ett ärende.

Men vissa har en tråkig ovana att lägga till min e-postadress till deras utskick av nyhetsbrev. Och visst, ibland kan jag finna dem intressanta att läsa, men det faktum att de inte frågat mig först tycker jag är att missbruka ett förtroende. Syftet är förstås att de vill ha fler personer att skicka sitt nyhetsbrev till, men jag hade uppskattat att först få ett mail som tackar för senast. Där skulle det vara helt okej att ställa frågan ”Kan du tänka dig att motta mitt nyhetsbrev med bra tips som jag skickar varannan vecka?”

Genom att skicka saker till någon, utan att tidigare etablera kontakten gör dig tyvärr till ett irritationsmoment snarare än en välvillig avsändare av information. Så tänk dig för, och tacka för det förtroende det är att få knyta en ny kontakt!

Gammelmedier har analyserat sociala medier om valet 2010...

...och de sa att valet 2010 floppade i sociala medier. Till dem, till exempel dn.se (artikeln finns tyvärr inte på nätet) vill jag säga tre ord. Ha. Ha. Ha.

För att använda ett politikeruttryck: Vi måste komma ihåg att politik i sociala medier handlar om mycket mer än politiker och väljare som pratar med varandra. Ja med politikernas närmast extrema ointresse för sociala medier så har situationen varit så som den är för de allra flesta typer av ämnen (och företag, och varumärken, och organisationer, och fenomen, och så vidare), nämligen att diskussionen pågår konstant. Oavsett om de som skulle kunna vara huvudpersoner deltar eller inte.

Ursäkta, jag ska tala ur skägget. @gudschy, @federley och @goranhagglund får ursäkta men de flesta politiker har fokat på gammelmedia och eventuellt väntat på att sociala medier ska ta dem med storm. Under tiden har väljarna pratat med varandra. Överallt vittnar folk om att deras Facebook- och Twitter-feeds är översvämmade med kommentarer kring valet. Många tycker att det är det största valengagemang de upplevt hittills. Realtidsrepliker på vad som sänds i tv eller radio, är inte det en riktig succé snarare än flopp?

Det enda som floppade var nog gammelmedias analys. Och som vanligt räcker det inte att finnas i sociala medier. Man måste göra något och man måste göra rätt. Fråga @jimmieakesson, som fattade att blir man utesluten av etablissemanget så finns det alltid vägar att gå runt istället.

Hur använder du statusraden på Facebook?

Berättar du om vardagliga händelser, sprider roliga filmer, bedriver politisk kampanj eller kommenterar nyheter? Bra! Du använder din röst och din möjlighet att säga det just du har på hjärtat på en plats där många kan läsa och ta till sig det. Men vissa väljer att vara andras eko. Är det inte lite märkligt?

Vi har länge varit begränsade till traditionella medier. Tidningar, radio och tv där bara utvalda, journalister och experter får komma till tals.Den ”vanliga människan” har varit förpassad till insändarsidorna, och även där måste man komma igenom en redaktörs granskande blick.

Så kom de sociala medierna. Bloggarna, forumen och communities som Facebook. Och just Facebook med sin fritextruta där du kan skriva vad som helst och invänta dina vänners reaktion, har blivit ett obligatorium i flera miljoner svenskars vardag.

Men plötsligt så nekar vi den individuella friheten. Våra flöden svämmar över av identiska uppdateringar med allt från kärleksförklaringar till barn eller föräldrar, till politiska budskap, kompletterat med en uppmaning att kopiera och klistra in på sin egen profil. Det är ett enkelt sätt att uppdatera, det är texter som många kan känna att de stämmer in i. Men visst har du ändå din egen syn på saken? Ditt eget sätt att uttrycka dig? Ta vara på ditt utrymme på nätet, var dig själv istället för att kopiera andra.

Lyssna på kunden och våga bli bättre

Alla företag måste få in pengar för att kunna gå runt. För att kunna få in pengar måste någon köpa företagets produkt eller tjänst. Dessa köpare kallas med ett samlingsnamn "kunder" och är det i särklass viktigaste för varenda företag. Trots detta verkar många företag märkligt ointresserade av att veta vad deras kunder (tidigare, nuvarande och potentiella) tycker om dem och deras produkter eller tjänster.

Det kanske låter hårt men faktum är att trots att vi numer har något som kallas internet, människor över hela världen som älskar internets möjlighet till att delge andra sina åsikter, kompletterat med fantastiska sökmotorer, så är det fortfarande så många som inte bryr sig om att lyssna.

Lyssna är steg ett i varje strategi för sociala medier. Jag ger råd till många olika typer av företag, olika storlekar, olika branscher, olika syften. Men det första jag säger är, att de måste lyssna. Ett företag som talar först och lyssnar sen (eller kanske inte alls) förlorar så mycket värdefull input. Så släpp prestigen, släpp onödiga väggar av stolthet och "vi vet bäst själva" och ta ödmjukt emot kritik, beröm, frågor och funderingar från omvärlden. Med den informationen som de så gärna vill ge er, kan era produkter och tjänster förbättras! Och nöjdare kunder är lika med mer pengar in. Bra va?