Låt inte sociala medier bli plantskolor för medborgargarden

Två unga människor försvunna i Göteborg i helgen, den ena är troligtvis funnen nu. Död. Det är ytterligare offer för det meningslösa våld som skördar många liv varje år i Sverige. Självklart blir människor upprörda, och har alltid blivit så. Men idag konsumerar vi dagligen denna information via internet. Och med hjälp av sociala medier delar vi med oss av våra åsikter, som blir en grogrund för ytterligare ilska. I såväl argumentationer som enade fronter vaknar idéerna om att ta lagen i egna händer.

Sociala medier är alldeles utmärkt för att hitta åsiktsfränder, organisera sig och arbeta för något man brinner för. Men ibland är den där lågan lite av ondo, och det är när den tänds av ilska och aggressioner i kombination med en känsla av hjälplöshet.

Och så känner många till och från, alla har vi drabbats av någon orättvisa. Men när den ilskan eskalerar till en konkret önskan om att få göra något åt det, och man tillsammans med andra uppviglar till att göra realitet av sina hämndlystna tankar, då kan det bli farligt. Så tänk på vad du säger. Tänk innan du skriver. Att skriva i affekt kan ge väldigt skarp ton åt en text, och även om du inte menar allvar med att gå vidare med det du skrev, så kanske det får någon annan att tro att det är okej.

Forum, bloggar och Facebook ska fortsätta vara viktiga platser för att skapa opinion, men låt det inte bli plantskolor för medborgargarden.

De sociala medierna står Haiti bi

Jag gör en sökning på #Haiti på twitter kl 06:40, skummar sidan på 30 sekunder, får upp en notifiering: "26 more tweets since you strated searching". Jordbävningen i Haiti blir ytterligare ett bevis på hur viktigt sociala medier blivit för att snabbt kunna kommunicera ut viktiga händelser. Nyhetsprogrammen rapporterar om hur många de första berättelserna från Haiti kom via Facebook och Twitter, då bredbandsanslutningarna inte varit lika sårbara som till exempel mobilnätet.

Tidigare exempel på detta har varit presidentvalet i Iran, där människor gick runt regeringens blockering av mobiltelefoni och levererade information via Twitter. Man lyckades bland annat få Twitter-användare världen över att ändra sin tidszon till samma som Iran, för att förvirra regeringens kontrollanter som försökte stänga av de som twittrade från Teheran.

När människor på plats berättar om sin verklighet så har de förvisso inte journalistens (påstådda) objektivitet, men många personliga berättelser kan vägas mot varandra. Och varje historia berör på ett helt annat sätt än en klassisk nyhetsartikel. Dessutom är utrymmet, som ni vet, begränsat vilket gör att man alltid kommer raskt till sak. Hur skulle du beskriva det värsta du varit med om på 140 tecken?