Jag uppdaterar min status och berättar att jag har mycket att göra nu. Genast får jag ett antal kommentarer som går ut på att jag borde logga ut från Facebook. Vist, om det var så att jag faktiskt sysselsatte mig med att spela Farmville eller besvara tio frågor för att få veta vilken hollywoodstjärna som skulle spela mig i filmen om mitt liv, då skulle jag hålla med. Logga ut, och gör något mer produktivt. Men i alla andra fall måste jag verkligen vidhålla att Facebook är jobb.
För det spelar egentligen ingen roll om du återknyter bekantskapen med studentkamrater eller diskuterar helgen golfframgångar med kollegan i korridoren intill, allt nätverkande kan vara dig till gagn. Om inte nu så kanske om en vecka, tre månader, eller fem år. Jag har nätverkat sen jag var i sextonårsåldern. Mycket av det har börjat betala tillbaka sig nu, 10 år senare.
En intressant detalj i detta är att det är mycket ungdomar som ifrågasätter facebookande på arbetstid. Man kan tycka att ungdomar borde vara mer öppensinnade och mottagliga för nya typer av arbetsprocesser, men kanske är det så att deras föräldrars generation har lärt upp dem i hur det går till när man ”arbetar”. Att ”arbete” är något som sköts avskilt från social samvaro, och att det i sin tur gör att den sociala samvaron ska ske helt i avsaknad av jobbprat. När du tänker efter så vet du förstås att det inte alls är så det fungerar. Arbete har alltid varit tätt sammanknutet med social interaktion, skillnaden är bara att de samtal som tidigare fördes vid kaffeautomaten nu istället sker på en skärm nära dig. Eller för all del via en mobiltelefon.
Och det är istället de lite äldre, som har hunnit inse värdet av ett bra nätverk, som inte alls i samma utsträckning reagerar över att jag uppdaterar Facebook när jag har mycket att göra. Utan i stället ger tips om hur jag effektivast löser mina uppgifter, eller kanske rentav hjälper mig att delegera något. För självklart har jag väldigt många företags- och branschkollegor i mitt nätverk. Och sociala medier handlar om att dela med sig. Den som bjuder får oftast minst lika mycket tillbaka.
Så go on, unna dig, ta de där trettio sekunderna och skicka en tweet så folk får veta läget. De som tycker att du gör fel är de som kommer att ha mest omställningsarbete framför sig. Att jobba är nämligen inte vad det brukade vara.
En autentisk dialog från helgen: