Originalitet är inte alltid det som får reklam att sticka ut eller bli framgångsrik. Nä, ibland kan det vara något så enkelt som att ta ett befintligt koncept och göra en parodi på det. ICA tog YouTube-fenomenet Amandavardet och satte sin "Ulf" i rollen som fnissig bloggerska framför webcam och gjorde succé. Nu väljer man även att placera "Cindy" i en för tv-tittaren bekant miljö, nämligen som den åmande och kråmande Gina Tricot-modellen.
Även Com Hem går på samma linje. Först genom paraden av klassiska YouTube-klipp, där alla medverkande ersatts av ComHems förgrundsfigurer Judit och Judit. Man fortsatte sedan briljant med att placera de paranta damerna i kända tv-serievinjetter som Desperate Housewives, Dexter med flera.
I lågkonjans tider vill vi känna igen oss, tryggheten går före nyhetens behag. Och märken som trots detta behöver förnya sig får helt enkelt göra sin egen version av gamla framgångar. Det verkar fungera. Och det röda tråden här? Reklambyrån King såklart.
Visar inlägg med etikett reklam. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett reklam. Visa alla inlägg
onsdag 27 januari 2010
måndag 18 januari 2010
Ska vi diskutera att vi diskuterar?
Modellen Adina Fohlin upprör i reklamen för Apolivas produkter. Filmen diskuteras intensivt på YouTube och har fått både hat- och stödgrupper på Facebook. Ett vanligt fenomen och en av grundfunktionerna för sociala medier, människor samlas runt ett ämne och uttrycker sin åsikt.
Men tydligen är det fortfarande något främmande för etablerade media, i det här fallet GöteborgsPosten, som väljer att skriva en artikel om saken. Man har förvisso kompletterat med kommentarer från reklambyrån bakom filmen, men vinklingen på artikeln är debatten och vart den förts.
För GP har det alltså ett nyhetsvärde att en reklamfilm upprör och berör så till den milda grad att det diskuteras i sociala medier. Jag tror att många med mig ställer sig frågan var skulle det annars diskuteras? Webbtidningarna gör sitt bästa för att publicera uppseendeväckande historier om 12-barnsmammor och mögelklumpar i juicepaket, men inget av detta är egentligen intressant förrän kommentarerna börjar strömma in. När de inloggade besökarna interagerar med varandra, kring ett ämne.
Webbtidningarna får väl ses som det nyaste av gammelmedierna, och det är de som har möjligheten att till att integreras med de nya. Men de är fortfarande fast i en tveksamhet. Istället för att bli ett självklart socialt media, så blir man det lite grann samtidigt som man uppenbarligen känner en plikt att objektivt rapportera om händelser i andra sociala medier. Webbtidningarna måste bestämma sig, there's no money in the middle.
Men tydligen är det fortfarande något främmande för etablerade media, i det här fallet GöteborgsPosten, som väljer att skriva en artikel om saken. Man har förvisso kompletterat med kommentarer från reklambyrån bakom filmen, men vinklingen på artikeln är debatten och vart den förts.
För GP har det alltså ett nyhetsvärde att en reklamfilm upprör och berör så till den milda grad att det diskuteras i sociala medier. Jag tror att många med mig ställer sig frågan var skulle det annars diskuteras? Webbtidningarna gör sitt bästa för att publicera uppseendeväckande historier om 12-barnsmammor och mögelklumpar i juicepaket, men inget av detta är egentligen intressant förrän kommentarerna börjar strömma in. När de inloggade besökarna interagerar med varandra, kring ett ämne.
Webbtidningarna får väl ses som det nyaste av gammelmedierna, och det är de som har möjligheten att till att integreras med de nya. Men de är fortfarande fast i en tveksamhet. Istället för att bli ett självklart socialt media, så blir man det lite grann samtidigt som man uppenbarligen känner en plikt att objektivt rapportera om händelser i andra sociala medier. Webbtidningarna måste bestämma sig, there's no money in the middle.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)