På Twitter får tv en ny dimension

På fredagkvällar har Twitter börjat förvandlas till en tv-recension i realtid, och självklart är de en giganternas kamp mellan SVT och TV4. Jag ska inte uttala mig om mina egna sympatier i val av fredagsunderhållning, men jag vill lyfta det som ett fantastiskt exempel på hur dessa produktioner via Twitter får enormt mycket reklam utan att röra ett finger.

För varken kanalerna eller programproducenterna är alls aktiva i det här flödet, utan det är helt konsumentstyrt. Och folk kommenterar allt. Upplägg, klädsel, musikinslag, utfall och eftertexter. Det här borde tas vara på, men som med allt annat kring sociala medier är det förstås en mognadsfråga, förr eller senare kommer onsikten om vikten av att ta vara på sina ambassadörer.

Och så vill jag flagga för det som kommer vara vårens största trending topic. Det är mindre än två veckor kvar till Melodifestivalen. Håll i er, här kommer det hårdaste jurygruppen, twittrarna!

Vilken bild visar du på Facebook?

Var går gränsen mellan privatlivet och yrkesrollen? Det är frågan som alltid kommer upp i diskussionen kring sociala medier, och utan ett svar på frågan kommer många inte våga sig in på Facebook, Twitter och dylikt. Jag tror inte det finns ett svar, utan väljer istället att vrida lite på frågan:

Vad ska du använda sociala medier till och hur vill du uppfattas av andra?

För det är inte bara företag som behöver en strategi, detsamma gäller för privatpersoner. Och när du bestämt vad du ska ha dina sociala medier till så kommer du lättare kunna avgöra var gränsen mellan personligt och privat, samt privatliv och jobb, ska dras.

Aftonbladet skriver om hockeydomaren som la upp en karikatyrbild av profeten Muhammed. Han tänkte nog att han gjorde det som privatperson, men Svenska hockeyförbundet såg honom i sin yrkesroll.

Ta en funderare på det här du med! Gå in på din profil och kolla dina 10 senaste statusppdateringar, försök att läsa dem som om det var en person du inte kände. Kanske till och med som om det var en person du skulle anställa. Skriv ner vilka egenskaper du tror att den här personen har. Är han/hon glad eller butter, smart eller lite trög, ambitiös eller ögontjänare? Var ärlig nu! Och sedan är det bara att analysera, är det här de sidor av mig själv som jag vill framhäva?

För även om vissa hävdar att man måste få "vara sig själv" så är detta faktiskt internet. Det är offentligt, lagrat och sökbart and it can and will be used against you. Det är värt att ha tänkt till innan. Eller vad tycker du?

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Twittrar bäst som twittrar mest?

SJ twittrar mest, men H&M har flest följare på Twitter. Det berättar DN.se idag i en artikel om svenska företag på Twitter, och håller dessa två, samt Spotify, som de främsta svenska företagstwitterkanalerna.

Artikeln är kort och nästan irriterande oanalytisk. Jag vill därför få tillägga några punkter:

• Det är oviktigt hur många tweets om dagen någon skriver. Det är innehållet som avgör om användaren är värd att följa.


• Många följare betyder inte automatiskt att du också borde följa. Kända personer och varumärken följs av många utan att ha "förtjänat" det genom att leverera bra innehåll.

Sedan ett litet tips till dn.se. Varför inte länka till alla dessa företagskonton som ni tagit med på topplistan? Så blir det lättare för läsaren att bli mer engagerad i Twitter, och ge feedback på om de tycker att er slutsats om placeringarna är korrekt.

Men oroa er inte, jag fixar. Här är länkarna till DN.se topp 10: H&M Sverige, Spotify, Stardoll, Adland, Acne, Ericsson Labs, Ericsson Press, Sony Ericsson Developers, Propellerhead Software, SJ.

Psst! Föreutom dessa konton så har flera företag även unika konton för olika länder. Det alltid värt att söka, antingen i sökrutan på Twitter, eller på Google genom att skriva företagets namn och twitter.

Reflektion och spaning, om kvalitetskontakter och twittrandefrihet

Brian Solis är en av mina absoluta husgudar när det kommer till sociala medier. Han har i ett antal inlägg sammanfattat vad som hände 2010, och i det senaste kommer många klokheter. Jag vill ta fasta på några punkter.

• ”Det finns ett gammalt talesätt …teknik förändras, människor gör det inte. Men idag är jag inte längre så säker på att det stämmer, Jag tycker absolut att teknik förändras och vi med den.”

Att människans sociala beteende förändras är det inte tu tal om. Men samtidigt som vi ser de mekanismer som verkar IRL ta sig samma uttryck på nätet, så ser man även nya fenomen. Näthatet, kraften i viral spridning och behovet av att visa upp sig själv till exempel.

• ”Med genombrottet för iPhone, iPad och iPod marcherar vi nu till vårt eget soundtrack. [vi är] små arméer av människor med nedböjt huvud och vita earplugs i var mans öron.”

Jag hörde det senast i en diskussion om vilka som reser sig när någon äldre behöver sittplats i kollektivtrafiken. Idag är alla så upptagna av sina prylar att vi inte längre uppmärksammar att vi borde flytta på oss.

• ”Under 2010 såg vi början av skiftet från social kurva till intressekurva. Under 2011 kommer vi ta hänsyn till kraften och belöningen i indexering och filtrering för att förbättra upplevelsen av nätet.”

Det här är något jag tror vi kommer se väldigt snart. Även den mest slentrianmässige Facebook-användaren klagar på meningslösa statusuppdateringar och rensar sina kontaktlistor. Nu vet vi hur det funkar, det är dags att känna värdet i informationsflödet.

Och så talar han om ett uttryck jag redan förälskat mig i; "freedom of tweet", eller "twittrandefrihet". 2010 var året då Twitter blev en plats där människor kunde och vågade uttala sig om saker som filtrerades bort i traditionella medier. Allt från Haiti-katastrofen till Wikileaks och självmordsbombaren i Stockholm. Sociala medier ska inte och kommer inte ersätta traditionella medier, med de ska vara komplement till varandra. Nu har traditionella medier börjat uppmärksamma kraften i Twitter, och därmed stärkt kanalen och dess syfte ytterligare bara genom att erkänna den.

Vi går onekligen ett spännande år till mötes.

Bild lånad från briansolis.com. Alla citat är min egen översättning.

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Effektivisera företagets närvaro i sociala medier på 3 x 10 minuter

Jag har märkt att mitt företags närvaro i sociala medier tar en del tid i anspråk, speciellt när man är få personer i företaget. På större företag har man oftast en speciell person, eller kanske till och med en hel avdelning som jobbar med marknadsföring. Som egen företagare måste man göra mycket själv.

Så skriver juristen Jennie Elfström till mig i ett mail, och ber om tips på hur fåmansföretagen kan effektivisera arbetet med sociala medier.

Det är ingen enkel uppgift, men självklart finns det sätt att just effektivisera. Vi förutsätter att du (som alla ska ha gjort) satt syfte och valt dina sociala mediekanaler.

Sen satsar du på att hinna 3 x 10 minuter om dagen, fördelat jämnt över din vakna tid eller kontorstid, vad som passar dig bäst. Exempel:

• Morgonpass: Kolla om det kommit kommentarer på Facebook-sidan, i så fall svara på dem. Skumma igenom RSS-flödet för inspiration till ett blogginlägg.

• Lunchpass: Skriv utkast till blogginlägget. Gå in på några intressanta bloggar och lämna kommentarer på deras senaste inlägg.

• Middagspass: Skriv klart och publicera inlägget. Länka ut det på Facebook och Twitter.

Jag försöker outsourca mycket av min administration och göra saker effektivt så att jag kan ägna mig åt kärnan i företaget och göra det jag kan bäst. Närvaron i sociala medier kanske man inte kan outsourca, men man kanske kan effektivisera och tänka smartare?

Så fortsätter Jennie, och jag hoppas att mitt tips kan hjälpa henne en bit på vägen. Men faktum är att företag kan outsourca son sociala medienärvaro. Men de ska göra det smart, de ska bibehålla en tajt kontakt med den som sköter deras sociala medier så de fortfarande jobbar efter samma syfte och mål. Om ditt företag har behov av den tjänsten så kan du läsa mer om det på Follow me's hemsida.

Image: Paul / FreeDigitalPhotos.net

Grundläggande Twitter, symboler, ord och förklaringar

På begäran tänkte jag göra ytterligare ett inlägg om Twitter. Lite om # och @ och vett och etikett i Twitterland var önskemålet. Jag ska göra mitt bästa.





The Basics:

@ är tecknet du sätter framför användarnamnet när du öppet vill skriva till en specifik användare. Personer som följer både dig och den du skriver till kan se meddelandet.

D är tecknet du sätter framför användarnamnet när du privat vill skriva till en specifik användare. Bara den du skriver till kan se meddelandet.

RT betyder ReTweet, det vill säga att du upprepar någon annans meddelande. Det kan vara ett sätt att skicka vidare meddelandet till de som följer dig eller visa att du håller med. Du kan även skriva din egen kommentar före eller efter det retweetade meddelandet, om det får plats på de 140 tecken du har att tillgå.

# kallas hashtagg och är ett sätt att placera ditt meddelande i ett sammanhang och göra det mer sökbart. Hashtaggar används ofta på till exempel evenemang där många twittrar om vad som händer (t.ex. #melodifestivalen) eller när man diskuterar ett välkänt varumärke (t.ex. #iphone)

Några tips:

Skriv bara det som är relevant för läsaren. Det kan vara Roligaste YouTube-klippet på länge! + länk eller 5 grymma recept på kladdkaka + länk. Däremot kan du hoppa över Nä nu åker jag hem, är så hungrig nu. Det är sällan intressant, undantaget om du heter Prinsessan Madeleine.

Kolla vilka som följer dig. Dels för att få veta om du vill följa dem, men även för att kunna anpassa budskapet efter målgruppen.

Var med i konversationen. Ju mer du ger respons på andras meddelanden, desto större chans att de intresserar sig för dina förehavanden.

Var ingen robot - 3 tips när du ska börja twittra

I samband med ett jobb jag gjorde nyligen hamnade jag i en diskussion med den som var ansvarig för min kunds hemsida. Min kund skulle börja blogga och det tyckte den hemsideansvarige var toppen! So far so good. Men personen föreslog också att blogginläggen skulle twittras ut automatiskt vid publicering.

Min magkänsla sa omedelbart nej. För vissa råder jag bloggare att använda Twitter för att öka sin räckvidd och ta hjälp av andra för att sprida sitt budskap. Men det är stora skillnader på att automattwittra ut länkar till sina egna blogginlägg, och att genomtänkt och planerat både delta som lyssnare och talare.

Berätta gärna via Twitter när du bloggat, men tänk på att för att det ska få effekt så måste det finnas människor som följer dig. Här är några tips för att få följare:

• Följ andra! Börja med några personer du är intresserad av, kolla sedan vilka de följer i sin tur, och så vidare.
• Ge respons på vad andra skriver. Svara eller retweeta för att visa att du håller med.
• Förse kontinuerligt dina följare med bra material. Visa vad du gillar inte bara vad du själv skrivit.

Bild: graur codrin / FreeDigitalPhotos.net

Nätet får oss att umgås på nya sätt

Det rapporterades nyligen att ungdomar hellre umgås via internet än att träffas i verkligheten. Det är ett besked som säkert skrämde många, och väckte en hel del diskussioner. Relationerna som föds och/eller upprätthålls via olika typer av sociala medier, communitys, chattar, forum med mera, behöver inte vara sämre bara för att man inte träffas face to face.

Nej snarare kan de fördjupas, och människor som annars aldrig skulle ha träffats kan finna varandra via ett gemensamt intresse. Och dessutom brukar nätgemenskapen oftast kompletteras i att personerna även träffas fysiskt.

På microbloggen Twitter uppstod fenomenet tweetup. På Twitter hänger många människor som är vana vid, och trivs med att föra sina diskussioner i realtid, via nätet. Snabba kommentarer, delande av länkar och spridning av information står i centrum. Men twittrarna fann att de fastnade för vissa personer och en "er skulle jag vilja träffa"-känsla uppstår. Och Twitter + meetup (på svenska möte eller uppsamling) blev tweetup.

Nu samlas folk i sina olika städer, som ofta bara känner varandra via sina Twitter-namn, och umgås! Vi pratar ofta om sociala medier, men ganska mycket om annat också. Ibland dricker vi kaffe, ibland öl. Nätet är vår gemensamma nämnare, ja förutom att vi är människor också förstås, som agerer som människor alltid gjort. Vi kommunicerar.

Vill du se vad som skrivs om tweetup i Göteborg? Klicka här, du behöver inte ha ett Twitter-konto.

Bild: graur codrin / FreeDigitalPhotos.net

Sociala medier är en del av verkligheten

Ni vet att jag är den första att instämma i att sociala medier är fantastiskt bra för att skapa relationer, privata och affärsmässiga sådana. Men jag vill verkligen poängtera det viktiga i att nå fram till varandra även i "verkligheten".

Det finns alltså saker som företagsbloggaren, företagsfacebookaren, eller företagstwittraren bör tänka på när det kommer till nätrelationerna. Med undantag för de som enbart bedriver näthandel så ska alla företag någon gång träffa sina kunder. I en butik, på ett möte eller åtminstone i ett telefonsamtal. Du som försöker hitta nya kunder via sociala medier måste alltså aktivt få dessa att ta steget från till exempel att gilla din Facebook-sida, till att faktiskt känna sig välkommen in i butiken. Och bemötandet ska vara lika bra på båda ställen.

Därför blir det så tokigt ibland när företag kommer på att oj, vi måste finnas i sociala medier och lägger resurser på att bemöta kunderna på bästa möjliga sätt där, samtidigt som de inte gör något åt att deras butikssäljare sedan länge står och blänger bakom disken, inte sopar nummerlapparna från golvet eller ens försöker sälja det jag som kund vill ha. Kan inte företaget sköta sin kärnverksamhet så spelar det alltså ingen roll hur snabbt de svarar mig på Twitter. Förtroendet måste finnas hela vägen genom företagets alla delar, låt inte sociala medier bli en egen ö.

Gammelmedier har analyserat sociala medier om valet 2010...

...och de sa att valet 2010 floppade i sociala medier. Till dem, till exempel dn.se (artikeln finns tyvärr inte på nätet) vill jag säga tre ord. Ha. Ha. Ha.

För att använda ett politikeruttryck: Vi måste komma ihåg att politik i sociala medier handlar om mycket mer än politiker och väljare som pratar med varandra. Ja med politikernas närmast extrema ointresse för sociala medier så har situationen varit så som den är för de allra flesta typer av ämnen (och företag, och varumärken, och organisationer, och fenomen, och så vidare), nämligen att diskussionen pågår konstant. Oavsett om de som skulle kunna vara huvudpersoner deltar eller inte.

Ursäkta, jag ska tala ur skägget. @gudschy, @federley och @goranhagglund får ursäkta men de flesta politiker har fokat på gammelmedia och eventuellt väntat på att sociala medier ska ta dem med storm. Under tiden har väljarna pratat med varandra. Överallt vittnar folk om att deras Facebook- och Twitter-feeds är översvämmade med kommentarer kring valet. Många tycker att det är det största valengagemang de upplevt hittills. Realtidsrepliker på vad som sänds i tv eller radio, är inte det en riktig succé snarare än flopp?

Det enda som floppade var nog gammelmedias analys. Och som vanligt räcker det inte att finnas i sociala medier. Man måste göra något och man måste göra rätt. Fråga @jimmieakesson, som fattade att blir man utesluten av etablissemanget så finns det alltid vägar att gå runt istället.

Säg det med en tweet

Äntligen, säger jag bara. Äntligen en artikel med en positiv klang kring sociala medier, i det här fallet Facebook, och dess betydelse för det sociala livet. Jag har känt mig ganska utmattad av alla analyser som gjort gällande att sociala medier gör att vi sitter inne, avskärmar oss från "äkta" kontakter och blir deprimerade.

Det finns flera anledningar till att den typen av artiklar gjort mig väldigt less. Dels att jag tror de har fel. Jag är fast övertygad om att de flesta användarna på Facebook har fått fler och mer intensiva kontakter med sin vänkrets. Och framför allt så har jag själv upplevt en revolution av mitt sociala liv. Jag skulle dock hävda att det är Twitter som gett mig mest på den fronten. På Twitter får jag följa vem jag vill och skriva till vem jag vill. Om den personen svarar så är konversationen igång. Och de flesta är öppna för ytterligare kontakt, och kanske en spontan tweetup.

Facebook har jag använt för att hitta människor jag redan känner, eller för att lära känna nya människor bättre genom att efter ett snabbt möte hitta den mer avslappnade relationen som uppstår efter några kravlösa kommentarer på varandras statusuppdateringar.

Och båda har de gjort underverk för mig, en person som vandrat en lång väg från inbunden och blyg till utåtriktad och nätverkande. Alla ni som vet hur läskigt det är att lyfta luren ibland, bör också förstå lyckan i att kunna säga det med en tweet.

Är Twitter som statusraden på Facebook?

Nja, inte riktigt. Här kommer en snabbguide till hur Twitter fungerar och hur du använder verktyget på bästa sätt.

Kom igång

Skapa en användare, förslagsvis med ett namn som är så likt ditt eget som möjligt för att du ska bli lätt att hitta. Har du ett inarbetat internet-alias så ska du självklart använda det.

Huvudfunktionen är att skriva uppdateringar i textfältet, det är dock begränsat till 140 tecken.

Twitter går ut på att ”följa” andra personer, och andra andra ska ”följa” dig. Du väljer vilkas uppdateringar du ska se, och andra väljer om de ska läsa dina uppdateringar. Här skiljer sig alltså Twitter från många andra communities där en kontakt oftast betyder att ni båda godkänner varandra i samma veva.

Vilka ska jag följa?

Vilka personer följer du via webbplatser idag? De flesta skriver ut på sin hemsida om de finns på Twitter. Börja med att lägga till dem. Sen kollar du på deras listor över vilka de följer. Troligtvis finns där fler personer som är intressanta för dig.

Hur ska jag få andra att följa mig?

Här gäller samma gamla sociala medie-regler som vanligt. Nämligen att du ska bidra med relevant innehåll. Om du inte är Britney Spears eller Barack Obama så kommer ingen vara intresserad av dina uppdateringar av typen ”Flingor till frukost, gott!” eller ”Dags att ta itu med jobbet som vanligt.”

140 tecken räcker gott och väl till att dela med dig att jättebra innehåll. Länka, länka, länka. Dela med dig av dina egna blogginlägg, eller andras. Nyhetsartiklar, bilder, filmer, allts som du tror andra kan ha glädje eller nytta av. En länkförkortare som tinyurl eller bit.ly hjälper dig att utnyttja teckengränsen till max.

Tips och tricks

Använder du både Twitter och Facebook ofta, på både dator och mobil? Skaffa en klient istället för att logga in på twitter.com. TweetDeck och Seesmic är populära men googla gärna.

ReTweet, förkortat RT, är ett sätt att vidarebefordra det andra skrivit till de som följer dig. Du kan även lägga till en egen kommentar till det meddelade du retweetar.

Twitter-ord och -begrepp

Tweet = En statusuppdatering/meddelande
RT = ReTweet (se ovan)
DM = DirektMeddelande (kan bara läsas av mottagaren)
Tweeps = Twitter-kompisar
Tweetup = Sammankomst i verkligheten för Twitter-vänner
Hashtag = ett sätt att ämnestagga sin tweet, exempel #shiptogaza

Man måste få skämta även om Grekland

Fnittrade så hela kontoret höjde på ögonbrynen när jag igår lyckades rulla igång en konversation på Twitter som skulle få varje göteborgare, eller annan ordvitsare, på fall. Jag måste dela med mig:

Jag: Bara en liten reflektion. Hur kommer det sig att de annars så ordvitsande kvällstidningarna inte anspelat på några grekiska tragedier?

stiernholm: De kanske inte är så bevandrade i det inom tidningsMedea?

ladstrom: Hade jag kunnat retweetat den konversationen hade jag gjort det, den var Mykene eolig!

Jag: Hihihihi! #klockrent

ladstrom: Euro, lite humor har jag allt.

Lyssna först, snacka sen

En hel del företag har börjat fatta vikten av att närvara i sociala medier. De sätter upp en sida på Facebook, vissa även ett Twitter-konto och en blogg. Och så berättar de. De delar med sig av sina budskap, sina erbjudanden och sina tankar. Men efter ett tag bildas en rynka i pannan, de undrar varför ingen svarar. Varför får vi inga kommentarer på bloggen? Varför följer ingen oss på Twitter?

Jo, av precis samma anledning som att du aldrig skulle ringa din vän, prata oavbrutet i fem minuter och sedan lägga på. Steg ett till att verkligen närvara i sociala medier är att lyssna och steg två är att delta. När du behärskar dessa två stora moment så kan du gå vidare till att proaktivt bearbeta kundgrupper, men inte förr.

Att googla sitt företagsnamn har nog de flesta gjort. Men har du bloggsökt? Twittersökt? Förvisso är Google riktigt duktig på realtidssök nu, och listar träffar från såväl facebook som Twitter, men ta ändå en titt på de verktyg som finns för omvärldsbevakning. För samtalen pågår redan där ute, hur ska du veta vad du ska prata om om du inte har koll på vad andra är intresserade av?

Och delta. Läs, kommentera, visa att du vill diskutera och att du har relevanta åsikter att dela med dig av. Det är dessutom en ypperlig möjlighet att länka tillbaka till dina egna webbplatser och börja driva trafik. Men du måste börja med att ge av dig själv. Du nätverkar på samma sätt på webben som IRL, nämligen genom att ta steget, sträck fram handen, presentera dig själv och fråga ”Vad kan jag göra för dig?”

varför väljer vi bort det personliga uttrycket?

Det är ingen hemlighet att människor tenderar att ansluta sig till grupper. Börjar någon skrika ett slagord så hänger 10 andra gärna på, och 10 till, och 100 till. Oavsett om det handlar om en politisk demonstration, en fotbollsmatch eller en konsert så tycker vi om bekräftelsen som ligger i att andra öppet tycker likadant som vi. Att yppa en åsikt som jag vet är högst personlig, och kanske unik, det är desto svårare.

Men det blev lättare med internet. På communities fanns utrymmet att diskutera och vädra de där åsikterna, beskyddad av skärmens både fysiska avgränsande från de andra diskussionspartnerna och nätets möjlighet till anonymitet. Diskussionerna berikade nätnärvaron då många som trodde att de var ensamma om sina åsikter hittade likasinnade, och de som tyckte att de satt på ganska tunga argument blev motbevisade i sina teorier. Sedan dess har något hänt.

Diskussionerna fortsätter i forum, men communities bygger alltmer på uppdateringar i realtid, den så kallade statusraden. Och uppdateringarna gör att vårt beteende online alltmer börjar efterlikna vårt beteende IRL, vi börjar komma in i känslan av att de personer vi ser i flödena är så gott som fysiskt närvarande. Samtidigt minskar intresset för det personliga uttrycket. Trots att vi ges fullständig frihet att skriva personligt, rakt ur hjärtat eller huvudet så väljer vi i allt större utsträckning att skriva det någon annan just skrivit.

Jag ska inte sticka under stol med att jag själv retweetar. Jag försöker göra det selektivt, undvika inlägg där jag bara skulle bidra med "Word" eller "+1" utan skicka vidare innehåll som jag verkligen tycker är värt att sprida. Och den riktiga farsoten är faktiskt Facebook-statusarna. Har du sett någon av dessa?

india foxtrot yankee oscar uniform charlie alpha november uniform november delta echo romeo sierra tango alpha november delta tango hotel india sierra charlie oscar papa yankee alpha november delta papa alpha sierra tango echo tango oscar yankee oscar uniform romeo sierra tango alpha tango uniform sierra

eller

Om du är förälder till de finaste barnen på jorden, kopiera då denna status och låt oss på det sättet ge våra barn det erkännandet de behöver! Jag älskar mina barn ♥ De är kanske inte perfekta, och de har säkert gjort sina fel. Men de är mina för alltid! Och jag älskar dom villkorslöst. ♥

Är det unikt? Nej. Säger det något om personerna? Kanske. Vissa är mer mottagliga ä andra för den här typen av budskap, antagligen samma människor som inte stannar upp och reflekterar över varför.

Det här är del ett av två i mitt resonemang kring flockbeteende på nätet.

De sociala medierna står Haiti bi

Jag gör en sökning på #Haiti på twitter kl 06:40, skummar sidan på 30 sekunder, får upp en notifiering: "26 more tweets since you strated searching". Jordbävningen i Haiti blir ytterligare ett bevis på hur viktigt sociala medier blivit för att snabbt kunna kommunicera ut viktiga händelser. Nyhetsprogrammen rapporterar om hur många de första berättelserna från Haiti kom via Facebook och Twitter, då bredbandsanslutningarna inte varit lika sårbara som till exempel mobilnätet.

Tidigare exempel på detta har varit presidentvalet i Iran, där människor gick runt regeringens blockering av mobiltelefoni och levererade information via Twitter. Man lyckades bland annat få Twitter-användare världen över att ändra sin tidszon till samma som Iran, för att förvirra regeringens kontrollanter som försökte stänga av de som twittrade från Teheran.

När människor på plats berättar om sin verklighet så har de förvisso inte journalistens (påstådda) objektivitet, men många personliga berättelser kan vägas mot varandra. Och varje historia berör på ett helt annat sätt än en klassisk nyhetsartikel. Dessutom är utrymmet, som ni vet, begränsat vilket gör att man alltid kommer raskt till sak. Hur skulle du beskriva det värsta du varit med om på 140 tecken?

Vad finns det egentligen för sociala medier?

Frågan ställs till mig över ett bord där vi ska lyssna på en föreläsning om strategisk marknadsföring. Och jag pratar mer än gärna om min bransch i väntan på att föreläsaren ska ta till orda. Särskilt som frågan är väldigt relevant.

De sociala medierna förenklas ofta till "Facebook och Twitter", dels för att det är två varumärken som allmänheten kan relatera till på något plan, och också för att en korrekt beskrivning skulle ta så mycket längre tid att ge än vad den som frågade egentligen vill lyssna.

Sociala medier är alltså enormt mycket mer än "Facebook och Twitter". Det är alla platser där människor på något sätt förenas i en önskan om att dela någon typ av information. I bloggen möter skribenten läsarna. Läsarna kommer dit för att få information från en, i deras tycke, trovärdig källa. På communities samlas olika grupperingar kring ett gemensamt ämne för att diskutera och skapa nya kontakter. Där kan både intresset och målgruppen vara det som förenar. Forum lockar såväl engångsbesökare som lojala dagliga besökare. Vissa vill ha ett snabbt svar på en fråga, andra vill finna gemenskap kring ett intresse, och diskutera många olika frågor varje dag. Prisjämförelsesajter och kommentarsfunktioner i webbshoppar spelar en stor roll för dagens konsument, och räknas definitivt som ett socialt media. Att få veta andras åsikter om den produkt jag funderar på att köpa väger tungt i beslutsfasen. Och så fortsätter det. Vi har sajter för att dela videon och för att dela bilder, vi vill ha kommentarer på dem och skapa reaktioner.

Det alla dessa funktioner har gemensamt är att de stödjer interaktion och dialog. Alla samtal du för i verkligheten ska du också kunna föra på nätet. Men nätet ska ge dig en förlängd räckvidd. Det du säger kan påverka så många andra, på gott och ont. Men våga prova, och var inte rädd för det haussade begreppet sociala medier. Det är trots allt bara kanaler. Fokusera på innehållet och var dig själv! Precis som du agerar i verkligheten.

Hur kommer det sociala medielandskapet utvecklas under 2010?

David Armano, välrenommerad inom digital marknadsföring, upplevelsedesign och den sociala webben, siar om sex möjliga trender.

1. Sociala medier börjar se mindre sociala ut

Grupper, listor och nichade communities gör att de sociala nätverken börjar kännas mer exklusiva. Anna får inte plats på någons nyskapade Twitter-konto och när bruset blir för högt i nätverket börjar användaren i större utsträckning dölja de som uppdaterar alldeles för ofta. Det kanske inte är mindre socialt, men vi lär oss att filtrera för att få ut kvalitet istället för kvantitet i våra nätverk.

2. Företag mannar upp

Det är ganska få företag som har säkrat resurser för att hantera sociala medier utöver något enstaka marknadsföringsinitiativ. Det finns dock amerikanska exempel på företag som satt hundratals personer att ge kundservice via Twitter. Det hanteras via ett anpassat system som håller reda på vilka som deltar i konversationerna. Det är en antydan om vad som kommer hända under 2010, företagen börjar se över vilka pengar som kan sparas på en mer effektiv kundservice via inflytelserik social teknik.


3. Sociala affärer som lek - fast på allvar

Det kommer nätverk som fokuserar på att göra användandet lokalt och mobilt. Samtidigt har det en spelliknande del som taggar den tävlingsinriktade användaren. Du stimuleras till och belönas för ökat deltagande, och får notifieringar som påminner dig om att dina vänner just i denna stund är nära att stjäla din eftertraktade ledarposition. När företag uppmanar till aktivitet inom deras interna eller externa nätverk kan de även lägga in en morot för att skapa lite mer tävlingsanda.


4. Ditt företag sätter riktlinjer för sociala medier

Om företaget du jobbar för inte redan har riktlinjer för sociala medier, med specifika regler för hur olika kanaler ska hanteras, så kommer det antagligen skaffa det nästa år. Den kommer innehålla allt från hur du ska bete dig som anställd till vad som anses vara konkurrens, du kommer se en officiell sammanställning över hur företaget betraktar sociala medier och ditt deltagande i det.


5. Mobilen blir en livlina för sociala medier

När uppåt 70% av företag i USA förbjuder sociala medier på arbetsplatsen medan försäljningen av smartphones ökar, så är det mycket troligt att anställda kommer försörja sitt behov av sociala medier via mobilen. Det som förr var rökpauser kan mycket väl bli social media-rast, så länge det ges tydligt tecket och IT-avdelningen inte övervakar det. Ett resultat av det kan bli fler och bättre mobila versioner av våra mest beroendeframkallande nätverk.


6. Dela med sig betyder inte längre att maila

Att enkelt kunna dela artiklar till Facebook eller Twitter blir en allt vanligare funktion på sajter. Det kommer att bli mer och mer välanvänt och så småningom ersätta e-postlistor. Och innehållsleverantörerna kommer med glädje hjälpa till med att skapa den typ av distribution som användarna efterfrågar.

Vad får man förbjuda, var går gränsen?

Får, kan, bör eller vill arbetsgivare hindra sina anställda att använda sociala medier? Ja, om du frågar sportvärlden. I alla fall verkar det så när man ser till två nyligen uppmärksammade fall av digitala munkavlar.
Hockeyspelaren Jan Huokko presenterades som ny bloggare på en nyhetssajt och talade ut om trakasserierna efter att hans privata sexfilmer spridits över nätet. Då klev hans arbetsgivare, Leksands IF in och sa stopp. Om man ska vara noga så sa presschefen faktiskt ”Vi ska spela hockey, inte hålla på och blogga.”

I måndags offentliggjorde även amerikanska National Football League (NFL) att man vill begränsa användandet av sociala medier under säsongen. Spelare, tränare, talespersoner, personal och till och med media kommer inte tillåtas uppdatera sin status på Facebook, blogga eller twittra från 90 minuter innan matchstart tills de efter matchen följande intervjuerna är klara.

Jag har inga problem med att förstå deras intentioner. Och visst ska det vara en självklarhet att när man ska spela en match så fokuserar man på det, inte Twitter. Spelarna ska inte ladda upp bilder från omklädningsrummet, lika lite som jag offentliggör utgången av min diskussion på jobbmötet via Facebook, medan det fortfarande pågår.

Men frågan är var vi drar gränsen mellan, i det här fallet, Jan Houkko hockeyspelaren och Jan Houkko privatpersonen? I både Sverige och USA åtnjuter vi såväl yttrande- som tryckfrihet, varav det senare även bör inkludera friheten att uttrycka sig på internet. Om man här väljer att specificera förbudet i hans kontrakt, hur skiljer de då på blogg och andra sociala medier? Får Houkko ha en hemsida och vad får han i så fall skriva där?

Trots att internet inte längre kan ses som något nytt, så är väl gemene mans intresse för att berätta om sitt liv via webben fortfarande det. Och som vanligt med nya fenomen så uppstår juridiska gråzoner och situationer som lämnar mycket öppet för tolkning.

Om NFL vill belägga medias representanter med munkavle så undrar jag hur de planerar att kontrollera att det efterlevs. Bara att hålla koll på sina egna anställda lär kräva en hel del. Eller handlar det bara om att inte bli upptäckt? Eller se till att inte skriva om det arbetsgivaren anser vara känslig information. Återigen, gråzon.

Vad tycker du?