Vet dina vänner var du håller hus, och tjänar du på att berätta?

Använder du någon tjänst för att med gps-funktionens hjälp visa var du är för dina vänner på de sociala plattformarna?

Kanske låter namnen Foursquare eller Gowalla bekant? Tjänsterna är i mångt och mycket lika varandra. De används med en smartphone, till exempel iPhone. Telefonen kontrollerar var du befinner dig och föreslår platser som du kan "checka in" på. Det kan vara en butik, ett café, en idrottsarena eller varför inte ditt eget hem? Om platsen du befinner dig på inte redan finns registrerad så kan du enkelt själv göra det.

När du checkar in kan du dela den informationen med dina vänner, och den snabba effekten är förstås att dina vänner kan se om de råkar vara i närheten av dig och vips har du fått fikasällskap. Men den långsiktiga idén med den här typen av tjänster är förstås att knyta samarbeten med lokala företag, för att låta dem skapa erbjudanden för personer som checkar in i deras lokaler, eller ofta rör sig i närområdet.

Hittills har positioneringstjänsterns mest en underhållande funktion, företagssamarbetena lyser med sin frånvaro. Dock spås de geografiskt baserade tjänsterna en lysande framtid, så mest troligt är det bara en fråga om att allmänheten ska skapa de nya vanorna. Hos gruppen "early adopters" är tjänsterna förstås redan ett obligatorium.

Nyligen kom marknadsanalytikerna Forrester ut med en rapport som uppmanar företagen att inte prioritera erbjudanden via Foursquare, just på grund av att kundunderlaget inte finns där ännu. Det gäller förvisso USA men kan definitivt räknas som gällande för Sverige också. Dock finns undantag, företag som riktar sig mot kunder inom spel, elektronik och sportkläder kan vara pionjärer på arenan. Det ska dock tas med en nypa salt när man tänker på den svenska marknaden, då Sverige skiljer sig från USA när det gäller könsfördelning i användande av den här typen av tjänster.

I Sverige ser jag möjligheter för klädkedjorna. Många unga kvinnor är snabba att snappa upp trenderna, och finns det fördelar med att använda tekniska tjänster så räds de inte att testa något nytt. Vilket företag tror du kommer våga vara först?

Undvik att vara: Arg och otydlig

Jag tänkte att det här får bli den sista delen i serien om Facebook-typer du ska undvika att vara.

Den förra delen, om bäbisprofilen, skapade väntat en debatt. Dock hamnade den på Facebook-sidan, så kolla gärna där. Idag handlar det om att säga A men inte B och att sprida negativa vibbar.




















Du har säkert sett dem. Statusuppdateringar som tydligt indikerar att avsändaren är arg, upprörd eller ledsen och att känslorna är riktade mot en viss person. Vem den här personen är avslöjas dock sällan. Nej då, du ska inte lägga ut hela ditt privatliv på internet, men om du inte är beredd att säga vem det handlar om så tycker jag att du ska överväga ett av dessa två alternativ:

1. Säg någonting annat på Facebook. Ta tre djupa andetag och fokusera på något positivt att dela med dig av istället.
2. Säg ingenting på Facebook. Konfrontera personen IRL. Sedan kanske du kan göra en uppdatering som inte känns lika effektsökande.

Uppdatering:
Jag fick feedback på det här inlägget, att det mest lät som att jag störde mig på beteendet och ville diktera hur andra ska använda Facebook. Det var självklart inte min mening. Jag har de bästa intentioner, att tipsa om saker att tänka på för att få ut det mesta och bästa av sociala medier. Så därför ska jag utveckla varför du kanske ska undvika dessa emotionella utrop.

Det handlar alltså om att du riskerar att utstråla konflikträddhet. Att framstå som en person som hellre öser ur sig sin ilska i en statusuppdatering istället för att konfrontera personen ifråga. Dessutom kommer det i 9 fall av 10 leda till att dina vänner frågar vad som hänt och vad det gäller, vilket du uppenbarligen inte är beredd att berätta. Och om du är det, gör det direkt, för då kan de hjälpa dig bättre!

Undvik att vara: Bäbisprofilen

Okej, det här är riktigt känsligt, det vet jag. Men det måste sägas. Jag rekommenderar verkligen inte att du använder ditt barn som profilbild på Facebook. Men jag ska också säga varför.



















På Facebook representerar du dig själv, men i många sammanhang. Du är antagligen med p flertalet sidor och i grupper där andra kan tänkas uppmärksamma dig och klicka sig in på din profil. Om inte grupperna består av likasinnade nykläckta mödrar och fäder så kommer de att tycka att det är märkligt att det inte är du utan en knatte på bilden. De letar information om dig. Och ja, trots att många hänvisar till motsatsen, du ÄR mer än en mamma/pappa!

Den andra anledningen är den märkliga kontrast som kan uppstå när du som privatperson uttrycker känslor och åsikter via statusraden och loggen. Inlägg om till exempel bakfylla, romantiska möten, politiska debatter eller liknande, bara någon centimeter från bilden av ett oskyldigt barn kan te sig ganska otrevligt för den som besöker din sida.

Så hoppa över barnet, katten, bilen och surdegsbrödet och ha en bild på dig själv. Gärna en där man ser ditt ansikte. Facebook är trots allt ett nätverk som går ut på att hitta kontakter och kommunicera med dem.

De sociala medierna dominerar Almedalsveckan

Nu har jag gjort debut på Almedalsveckan. Vilken underbar plats! Ett inferno av mer eller mindre politiskt intresserade och engagerade människor, journalister, lobbyister och allehanda marknadsförare samt kritiker. Inte en centimeter gata är budskapslös och det är helt upp till mig som besökare att välja vad jag vill lyssna på och ta till mig respektive förkasta.

















Alexandra Pascalidou leder en debatt om sociala medier i skolan med bland andra Fredrik Federley och Brit Stakston.

Och till min stora glädje så har de sociala medierna varit i fokus. Diskussioner om, kring och i de sociala medierna har varit omöjliga att undvika. Vissa har hållit en högre nivå, andra lägre. Många av debatterna har förts av samma personer, men med olika infallsvinklar och olika typer av ifrågasättanden. Samtalens moderatorer har försökt problematisera och föra samtalen framåt.

Det enda som känns tråkigt är att ett ständigt återkommande inslag i diskussionerna är skeptikernas tendens att ta till polarisering.
Om ungdomar bara konsumerar sociala medier, kan de verkligen bilda sig en tillräckligt tydlig uppfattning om partierna?
Om man tillåter iPhones som kommunikationsverktyg i skolorna, kommer deras språk då att hämmas?
Ständigt detta antingen eller. Bara för att jag läser nyheter på Facebook betyder det inte att jag inte ser Rapport eller läser DN. Bara för att jag Facebook-messar mina kompisar så slutar jag inte ringa eller träffa dem. Jag vill verkligen understryka att sociala medier är kommunikationskanaler, men ingen måste välja EN. Sociala medier är ett fantastiskt komplement till befintliga media och dialogmöjligheter. Använd dem, dra nytta av dem, men se dem inte som ett hot!

Undvik att vara: Plåstret

Plåstret (eller som karaktären kallas på engelska i bilden nedan the rash, utslaget) är personen som följer allt du gör på Facebook, kommenterar varje status eller foto. Och även om det alltid är positiva och glada tillrop så blir det jobbigt. För hur ska jag då veta när när personen bryr sig, på riktigt?




















Det är inte svårt att undvika att vara ett plåster. Sätt helt enkelt situationen i relation till "verkliga livet". Du kanske umgås ofta med Pelle. Sitter du då och entusiastiskt applåderar allt Pelle säger? Berömmer du överdådigt varje foto han visar på sitt barn? Är du hans personliga megafon, bekräftelsekälla och skugga? Nej, antagligen inte.

Så gör som du alltid bör göra innan du skriver något alls på Facebook, tänk innan du skriver. Självklart ska du vara aktiv, delta i diskussioner och vara positiv, men gör det med samma sållning som du gör i din vardag. Då undviker du att verka falsk, och din uppskattning får ett högre värde när du väl visar den.

Strategin måste finnas i förväg

På nätet förväntar sig unga användare att bli tagna på allvar och att få kommunicera på mer jämbördiga villkor än i andra mediekanaler. Internet har en demokratiserande effekt som partierna måste bejaka om de fortsatt vill uppfattas som relevanta.

Men att plötsligt aktivera sig i sociala medier och förvänta sig att unga människor sedan lydigt levererar röster på valdagen är ett fundamentalt missförstånd av nätkanalerna. Det duger inte att använda webben för att bara dela ut digitala flygblad.

I samband med Almedalsveckan gläds jag åt att traditionella medier belyser det viktiga i att inte bara "finnas" i sociala medier utan att ha en strategi. Och rätt strategi. Det känns väldigt spännande att som sociala mediestrateg ta mig an ett antal olika företag i höst som behöver hjälp med just detta. De vinner oerhört mycket på att släppa prestigen och lära sig ett nytt sätt att kommunicera!

Undvik att vara: Den envetne marknadsföraren

Va? Ska jag inte använda Facebook för att marknadsföra mig/min produkt/min tjänst? Jo, så klart du ska. Men som i alla andra sammanhang ska det göras rätt. Att trakassera din kompislista med konstanta förfrågningar om att "gilla" ditt företag, din förening, din häst, dina kunders sidor och allt annat som du entusiastiskt startat upp är INTE effektivt och antagligen upplevs det som något otrevligt.
















Så hur gör du då? Här är några tips:

1. Bjud in med jämna intervall. De flesta får massvis med förfrågningar om att "gilla" både det ena och det andra, bara för att de inte gillade din sida när du skickade förfrågan första gågen, så betyder det inte att de aktivt tackade nej. Så försök gärna igen, men låt det gå 4-8 veckor mellan inbjudningarna. Och är inte din koppling till sidan uppenbar så kanske du behöver komplettera inbjudan med ett meddelande.

2. Skicka till de som skulle finna sidan relevant. Har du gjort en sida för events i Göteborg kanske du inte behöver skicka inbjudan till familjen i Umeå. Handlar sidan om bebisar så kanske inte det är klockrent att bjuda in tonåringarna. Och så vidare.

3. Var sparsam med att bjuda in för andras räkning. Jag jobbar själv bland annat med att hjälpa företag att sätta upp Facebook-sidor. Det betyder inte att jag förväntar mig att hela min vänkrets automatiskt ska "gilla" bara för att det är jag som gjort den. Visst kan jag skicka inbjudan, men bara om det är just relevant.

Bild från theoatmeal.com