Vem är en vän på Facebook?

Såg ni mig i Göteborgs-Posten igår? Det känns fantastiskt roligt att få medverka i ett sammanhang där traditionella media (tidning) lyfter nya media (Facebook) och dess möjligheter. Artikeln finns i en kortare version på nätet men jag ska länka upp pdf:er av pappersversionen så snart jag har dem. Filmer från den i artikeln nämnda Social media Club-lunchen hittar du på youtube.com/mikumaria





















Men i samband med detta var jag tvungen att reflektera kring, och ta ställning till, något som kan inträffa när för mig okända människor blir intresserad av mig och mitt arbete. Jag fick flera vänförfrågningar på Facebook från personer jag aldrig hade träffats. Jag och dessa personer hade gemensamma vänner men aldrig mötts IRL.

Personligen har jag som princip att bara godkänna personer som jag har en relation till, som jag har träffat eller haft en kontinuerlig nätdialog med. Självklart är det smickrande att de som aldrig träffat mig också vill vara vänner på Facebook, men jag ber dem att gilla min sida för Follow me istället. Och jag hoppas verkligen inte att de tar illa upp, för det är ju deras intresse som bygger min verksamhet. Men för mig är det ett sätt att vårda mitt nätverk, att kunna stå för varje kontakt.

Hur använder du Facebook, eller för all del andra communities, när du får den här typen av förfrågningar?

Vem va're som skicka?

Har du någon gång lämnat ifrån dig ett visitkort, och sedan plötsligt börjat få nyhetsbrev till din e-postadress från personen du lämnade det till? Tycker du att det är okej?



Det här inlägget handlar inte om det som vi vanligtvis kallar sociala medier. Däremot handlar det om förtroende, vilket är vad alla sociala medier bygger på. Därför vill jag ta upp en fråga som säkert är bekant för många som aktivt nätverkar, har kundmöten, eller i olika sammanhang träffar affärsbekantskaper och utbyter kontaktuppgifter. I de flesta fall byter man visitkort, och en del av dessa visitkort använder man för att faktiskt kontakta personen i fråga i ett ärende.

Men vissa har en tråkig ovana att lägga till min e-postadress till deras utskick av nyhetsbrev. Och visst, ibland kan jag finna dem intressanta att läsa, men det faktum att de inte frågat mig först tycker jag är att missbruka ett förtroende. Syftet är förstås att de vill ha fler personer att skicka sitt nyhetsbrev till, men jag hade uppskattat att först få ett mail som tackar för senast. Där skulle det vara helt okej att ställa frågan ”Kan du tänka dig att motta mitt nyhetsbrev med bra tips som jag skickar varannan vecka?”

Genom att skicka saker till någon, utan att tidigare etablera kontakten gör dig tyvärr till ett irritationsmoment snarare än en välvillig avsändare av information. Så tänk dig för, och tacka för det förtroende det är att få knyta en ny kontakt!

nu börjar vi nätverka!

Det här fina kortet sitter nu vid mitt skrivbord. Det är designat av Petra Setterberg som driver Petrified in pink. Budskapet Keep calm and carry on är precis vad jag behöver påminnas om när huvudet börjar koka över av jobb, planering, möten, föreläsningar och någonstans också lite privatliv.

Kortet fick jag idag när Petra besökte min affärsnätverksgrupp Business in heart på SoHo. Nätverket vänder sig till kvinnor som vill göra affärer men utan vassa armbågar. Vi träffas för att utöka vårt nätverk, ge varandra nya kontakter och referenser, inspirera och inspireras. Jag är gruppledare tillsammans med Jenny Gustafsson och det är något av det roligaste jag har gjort. Att gå med i nätverket är dessutom något av det smartaste jag gjort för jag har fåt väldigt många och bra kontakter och idéer på väldigt kort tid? Är du intresserad av att besöka ett möte så är du mer än välkommen! Kontakta mig här eller via szofia[at]followmemarketing.se, Twitter eller Facebook.

Lyssna först, snacka sen

En hel del företag har börjat fatta vikten av att närvara i sociala medier. De sätter upp en sida på Facebook, vissa även ett Twitter-konto och en blogg. Och så berättar de. De delar med sig av sina budskap, sina erbjudanden och sina tankar. Men efter ett tag bildas en rynka i pannan, de undrar varför ingen svarar. Varför får vi inga kommentarer på bloggen? Varför följer ingen oss på Twitter?

Jo, av precis samma anledning som att du aldrig skulle ringa din vän, prata oavbrutet i fem minuter och sedan lägga på. Steg ett till att verkligen närvara i sociala medier är att lyssna och steg två är att delta. När du behärskar dessa två stora moment så kan du gå vidare till att proaktivt bearbeta kundgrupper, men inte förr.

Att googla sitt företagsnamn har nog de flesta gjort. Men har du bloggsökt? Twittersökt? Förvisso är Google riktigt duktig på realtidssök nu, och listar träffar från såväl facebook som Twitter, men ta ändå en titt på de verktyg som finns för omvärldsbevakning. För samtalen pågår redan där ute, hur ska du veta vad du ska prata om om du inte har koll på vad andra är intresserade av?

Och delta. Läs, kommentera, visa att du vill diskutera och att du har relevanta åsikter att dela med dig av. Det är dessutom en ypperlig möjlighet att länka tillbaka till dina egna webbplatser och börja driva trafik. Men du måste börja med att ge av dig själv. Du nätverkar på samma sätt på webben som IRL, nämligen genom att ta steget, sträck fram handen, presentera dig själv och fråga ”Vad kan jag göra för dig?”