Ta med hela företaget in i sociala medier

Hur ska man kunna genomföra en förändring hos ett företag om inte personalen får känna sig delaktig? Nej då gör man det svårt för sig och det skriver SvD.se om idag, att viktiga förändringar i svenska företag [sker] med bristfällig kommunikation, utan planering, och därmed utan enga­gemang från personalen. En typisk sådan aktivitet är när ett företag ska bli aktiva i sociala medier.

Merparten väljer ut ett fåtal personer, oftast från marknadssidan, som ska "sköta" sociala medier, oftast att sätta upp Facebook- och Twitterkonto samt bemanna dessa.

Men en sociala medie-närvaro är så mycket mer än så, om företaget vill. Genom att engagera sin personal så tar de vara på sina ambassadörer. Medarbetarna behöver veta vad de ska göra om de hittar en kommentar om arbetsgivaren på nätet, får de själva svara och underteckna med företagsnamnet? Och kan de bli avskedade om de skriver att chefen är en galenpanna?

Med delaktighet skapas både engagemang och trygghet, det är nämligen minst lika viktigt att veta vad man inte får göra, som att veta vad man får göra, och vad arbetsgivaren till och med uppmuntrar.

Ska ditt företag bli aktiv i sociala medier? Tänk på att involvera alla. I dagens samhälle är det alla medarbetare talespersoner, inte bara den pressansvarige.

Image: renjith krishnan / FreeDigitalPhotos.net

På med kundhatten, ingen är intresserad av er interna organisation!

Japp, så sammanfattar jag det. Jag höll idag en föreläsning i Volvos kvinnliga nätverk. Volvo som består av en massa olika bolag och enheter. Jag har jobbat för Telia, ett annat stort företag med snårig intern organisation. Och så ser de ut på alla olika företag. Något annat de har gemensamt är att slutkunden sällan gör skillnad på Volvo AB och Volvo Cars. Eller ens moderbolaget TeliaSonera och Telia Sverige.

Och företag behöver lära sig att det är kunden som bestämmer vad företagen ska göra. Företagen behöver möta sina kunder på det sätt som är bekvämast för...just det, kunden! Och det kanske är otroligt obekvämt för organisationen, men det är faktiskt bara att tugga i sig.

Det går inte längre att säga "nämen det där jobbar inte jag med". I de sociala medierna möter vi kunder varje dag, på privat och professionellt plan. Var beredd på att vara en ambassadör för ditt företag.

På Twitter får tv en ny dimension

På fredagkvällar har Twitter börjat förvandlas till en tv-recension i realtid, och självklart är de en giganternas kamp mellan SVT och TV4. Jag ska inte uttala mig om mina egna sympatier i val av fredagsunderhållning, men jag vill lyfta det som ett fantastiskt exempel på hur dessa produktioner via Twitter får enormt mycket reklam utan att röra ett finger.

För varken kanalerna eller programproducenterna är alls aktiva i det här flödet, utan det är helt konsumentstyrt. Och folk kommenterar allt. Upplägg, klädsel, musikinslag, utfall och eftertexter. Det här borde tas vara på, men som med allt annat kring sociala medier är det förstås en mognadsfråga, förr eller senare kommer onsikten om vikten av att ta vara på sina ambassadörer.

Och så vill jag flagga för det som kommer vara vårens största trending topic. Det är mindre än två veckor kvar till Melodifestivalen. Håll i er, här kommer det hårdaste jurygruppen, twittrarna!

Bilder av andra ger också bilden av dig.

En autentisk dialog från helgen:

Jag -Värst vad du börjat ladda upp festbilder på Facebook på sistone?

Vännen -Jo fast jag är ju knappt med på något foto själv.

Jag -Men "visa mig dina vänner så ska jag säga vem du är"...

Vännen -Jamen det här är till största delen personer som jag gärna vill synas med.

Jag -Men det är ju ingen utomstående som vet vad de här personerna har för prestigefyllda jobb till vardags när de ser ut som de ska ramla ihop bakom nästa hörn?

Vännen -Jo, det är ju sant förstås...


Har du tänkt på att även de bilder du delar med dig av, som inte föreställer dig själv, bidrar till intrycket av dig?

Image: graur codrin / FreeDigitalPhotos.net

Vilken bild visar du på Facebook?

Var går gränsen mellan privatlivet och yrkesrollen? Det är frågan som alltid kommer upp i diskussionen kring sociala medier, och utan ett svar på frågan kommer många inte våga sig in på Facebook, Twitter och dylikt. Jag tror inte det finns ett svar, utan väljer istället att vrida lite på frågan:

Vad ska du använda sociala medier till och hur vill du uppfattas av andra?

För det är inte bara företag som behöver en strategi, detsamma gäller för privatpersoner. Och när du bestämt vad du ska ha dina sociala medier till så kommer du lättare kunna avgöra var gränsen mellan personligt och privat, samt privatliv och jobb, ska dras.

Aftonbladet skriver om hockeydomaren som la upp en karikatyrbild av profeten Muhammed. Han tänkte nog att han gjorde det som privatperson, men Svenska hockeyförbundet såg honom i sin yrkesroll.

Ta en funderare på det här du med! Gå in på din profil och kolla dina 10 senaste statusppdateringar, försök att läsa dem som om det var en person du inte kände. Kanske till och med som om det var en person du skulle anställa. Skriv ner vilka egenskaper du tror att den här personen har. Är han/hon glad eller butter, smart eller lite trög, ambitiös eller ögontjänare? Var ärlig nu! Och sedan är det bara att analysera, är det här de sidor av mig själv som jag vill framhäva?

För även om vissa hävdar att man måste få "vara sig själv" så är detta faktiskt internet. Det är offentligt, lagrat och sökbart and it can and will be used against you. Det är värt att ha tänkt till innan. Eller vad tycker du?

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Twittrar bäst som twittrar mest?

SJ twittrar mest, men H&M har flest följare på Twitter. Det berättar DN.se idag i en artikel om svenska företag på Twitter, och håller dessa två, samt Spotify, som de främsta svenska företagstwitterkanalerna.

Artikeln är kort och nästan irriterande oanalytisk. Jag vill därför få tillägga några punkter:

• Det är oviktigt hur många tweets om dagen någon skriver. Det är innehållet som avgör om användaren är värd att följa.


• Många följare betyder inte automatiskt att du också borde följa. Kända personer och varumärken följs av många utan att ha "förtjänat" det genom att leverera bra innehåll.

Sedan ett litet tips till dn.se. Varför inte länka till alla dessa företagskonton som ni tagit med på topplistan? Så blir det lättare för läsaren att bli mer engagerad i Twitter, och ge feedback på om de tycker att er slutsats om placeringarna är korrekt.

Men oroa er inte, jag fixar. Här är länkarna till DN.se topp 10: H&M Sverige, Spotify, Stardoll, Adland, Acne, Ericsson Labs, Ericsson Press, Sony Ericsson Developers, Propellerhead Software, SJ.

Psst! Föreutom dessa konton så har flera företag även unika konton för olika länder. Det alltid värt att söka, antingen i sökrutan på Twitter, eller på Google genom att skriva företagets namn och twitter.

Reflektion och spaning, om kvalitetskontakter och twittrandefrihet

Brian Solis är en av mina absoluta husgudar när det kommer till sociala medier. Han har i ett antal inlägg sammanfattat vad som hände 2010, och i det senaste kommer många klokheter. Jag vill ta fasta på några punkter.

• ”Det finns ett gammalt talesätt …teknik förändras, människor gör det inte. Men idag är jag inte längre så säker på att det stämmer, Jag tycker absolut att teknik förändras och vi med den.”

Att människans sociala beteende förändras är det inte tu tal om. Men samtidigt som vi ser de mekanismer som verkar IRL ta sig samma uttryck på nätet, så ser man även nya fenomen. Näthatet, kraften i viral spridning och behovet av att visa upp sig själv till exempel.

• ”Med genombrottet för iPhone, iPad och iPod marcherar vi nu till vårt eget soundtrack. [vi är] små arméer av människor med nedböjt huvud och vita earplugs i var mans öron.”

Jag hörde det senast i en diskussion om vilka som reser sig när någon äldre behöver sittplats i kollektivtrafiken. Idag är alla så upptagna av sina prylar att vi inte längre uppmärksammar att vi borde flytta på oss.

• ”Under 2010 såg vi början av skiftet från social kurva till intressekurva. Under 2011 kommer vi ta hänsyn till kraften och belöningen i indexering och filtrering för att förbättra upplevelsen av nätet.”

Det här är något jag tror vi kommer se väldigt snart. Även den mest slentrianmässige Facebook-användaren klagar på meningslösa statusuppdateringar och rensar sina kontaktlistor. Nu vet vi hur det funkar, det är dags att känna värdet i informationsflödet.

Och så talar han om ett uttryck jag redan förälskat mig i; "freedom of tweet", eller "twittrandefrihet". 2010 var året då Twitter blev en plats där människor kunde och vågade uttala sig om saker som filtrerades bort i traditionella medier. Allt från Haiti-katastrofen till Wikileaks och självmordsbombaren i Stockholm. Sociala medier ska inte och kommer inte ersätta traditionella medier, med de ska vara komplement till varandra. Nu har traditionella medier börjat uppmärksamma kraften i Twitter, och därmed stärkt kanalen och dess syfte ytterligare bara genom att erkänna den.

Vi går onekligen ett spännande år till mötes.

Bild lånad från briansolis.com. Alla citat är min egen översättning.

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net