Får, kan, bör eller vill arbetsgivare hindra sina anställda att använda sociala medier? Ja, om du frågar sportvärlden. I alla fall verkar det så när man ser till två nyligen uppmärksammade fall av digitala munkavlar.
Hockeyspelaren Jan Huokko presenterades som ny bloggare på en nyhetssajt och talade ut om trakasserierna efter att hans privata sexfilmer spridits över nätet. Då klev hans arbetsgivare, Leksands IF in och sa stopp. Om man ska vara noga så sa presschefen faktiskt ”Vi ska spela hockey, inte hålla på och blogga.”
I måndags offentliggjorde även amerikanska National Football League (NFL) att man vill begränsa användandet av sociala medier under säsongen. Spelare, tränare, talespersoner, personal och till och med media kommer inte tillåtas uppdatera sin status på Facebook, blogga eller twittra från 90 minuter innan matchstart tills de efter matchen följande intervjuerna är klara.
Jag har inga problem med att förstå deras intentioner. Och visst ska det vara en självklarhet att när man ska spela en match så fokuserar man på det, inte Twitter. Spelarna ska inte ladda upp bilder från omklädningsrummet, lika lite som jag offentliggör utgången av min diskussion på jobbmötet via Facebook, medan det fortfarande pågår.
Men frågan är var vi drar gränsen mellan, i det här fallet, Jan Houkko hockeyspelaren och Jan Houkko privatpersonen? I både Sverige och USA åtnjuter vi såväl yttrande- som tryckfrihet, varav det senare även bör inkludera friheten att uttrycka sig på internet. Om man här väljer att specificera förbudet i hans kontrakt, hur skiljer de då på blogg och andra sociala medier? Får Houkko ha en hemsida och vad får han i så fall skriva där?
Trots att internet inte längre kan ses som något nytt, så är väl gemene mans intresse för att berätta om sitt liv via webben fortfarande det. Och som vanligt med nya fenomen så uppstår juridiska gråzoner och situationer som lämnar mycket öppet för tolkning.
Om NFL vill belägga medias representanter med munkavle så undrar jag hur de planerar att kontrollera att det efterlevs. Bara att hålla koll på sina egna anställda lär kräva en hel del. Eller handlar det bara om att inte bli upptäckt? Eller se till att inte skriva om det arbetsgivaren anser vara känslig information. Återigen, gråzon.
Vad tycker du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar