Reflektion och spaning, om kvalitetskontakter och twittrandefrihet

Brian Solis är en av mina absoluta husgudar när det kommer till sociala medier. Han har i ett antal inlägg sammanfattat vad som hände 2010, och i det senaste kommer många klokheter. Jag vill ta fasta på några punkter.

• ”Det finns ett gammalt talesätt …teknik förändras, människor gör det inte. Men idag är jag inte längre så säker på att det stämmer, Jag tycker absolut att teknik förändras och vi med den.”

Att människans sociala beteende förändras är det inte tu tal om. Men samtidigt som vi ser de mekanismer som verkar IRL ta sig samma uttryck på nätet, så ser man även nya fenomen. Näthatet, kraften i viral spridning och behovet av att visa upp sig själv till exempel.

• ”Med genombrottet för iPhone, iPad och iPod marcherar vi nu till vårt eget soundtrack. [vi är] små arméer av människor med nedböjt huvud och vita earplugs i var mans öron.”

Jag hörde det senast i en diskussion om vilka som reser sig när någon äldre behöver sittplats i kollektivtrafiken. Idag är alla så upptagna av sina prylar att vi inte längre uppmärksammar att vi borde flytta på oss.

• ”Under 2010 såg vi början av skiftet från social kurva till intressekurva. Under 2011 kommer vi ta hänsyn till kraften och belöningen i indexering och filtrering för att förbättra upplevelsen av nätet.”

Det här är något jag tror vi kommer se väldigt snart. Även den mest slentrianmässige Facebook-användaren klagar på meningslösa statusuppdateringar och rensar sina kontaktlistor. Nu vet vi hur det funkar, det är dags att känna värdet i informationsflödet.

Och så talar han om ett uttryck jag redan förälskat mig i; "freedom of tweet", eller "twittrandefrihet". 2010 var året då Twitter blev en plats där människor kunde och vågade uttala sig om saker som filtrerades bort i traditionella medier. Allt från Haiti-katastrofen till Wikileaks och självmordsbombaren i Stockholm. Sociala medier ska inte och kommer inte ersätta traditionella medier, med de ska vara komplement till varandra. Nu har traditionella medier börjat uppmärksamma kraften i Twitter, och därmed stärkt kanalen och dess syfte ytterligare bara genom att erkänna den.

Vi går onekligen ett spännande år till mötes.

Bild lånad från briansolis.com. Alla citat är min egen översättning.

Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Effektivisera företagets närvaro i sociala medier på 3 x 10 minuter

Jag har märkt att mitt företags närvaro i sociala medier tar en del tid i anspråk, speciellt när man är få personer i företaget. På större företag har man oftast en speciell person, eller kanske till och med en hel avdelning som jobbar med marknadsföring. Som egen företagare måste man göra mycket själv.

Så skriver juristen Jennie Elfström till mig i ett mail, och ber om tips på hur fåmansföretagen kan effektivisera arbetet med sociala medier.

Det är ingen enkel uppgift, men självklart finns det sätt att just effektivisera. Vi förutsätter att du (som alla ska ha gjort) satt syfte och valt dina sociala mediekanaler.

Sen satsar du på att hinna 3 x 10 minuter om dagen, fördelat jämnt över din vakna tid eller kontorstid, vad som passar dig bäst. Exempel:

• Morgonpass: Kolla om det kommit kommentarer på Facebook-sidan, i så fall svara på dem. Skumma igenom RSS-flödet för inspiration till ett blogginlägg.

• Lunchpass: Skriv utkast till blogginlägget. Gå in på några intressanta bloggar och lämna kommentarer på deras senaste inlägg.

• Middagspass: Skriv klart och publicera inlägget. Länka ut det på Facebook och Twitter.

Jag försöker outsourca mycket av min administration och göra saker effektivt så att jag kan ägna mig åt kärnan i företaget och göra det jag kan bäst. Närvaron i sociala medier kanske man inte kan outsourca, men man kanske kan effektivisera och tänka smartare?

Så fortsätter Jennie, och jag hoppas att mitt tips kan hjälpa henne en bit på vägen. Men faktum är att företag kan outsourca son sociala medienärvaro. Men de ska göra det smart, de ska bibehålla en tajt kontakt med den som sköter deras sociala medier så de fortfarande jobbar efter samma syfte och mål. Om ditt företag har behov av den tjänsten så kan du läsa mer om det på Follow me's hemsida.

Image: Paul / FreeDigitalPhotos.net

Så skaffar du en komplett profil på LinkedIn

Använder du LinkedIn? Du kanske har registrerat dig där, men använder du verkligen verktyget så du får ut något av det?

Jag brukar vara väldigt tydlig mot mina kunder med att deras framtida kunder och medarbetare mycket väl kan finnas framför näsan på dem via nätverket på LinkedIn. Men igår fick jag ytterligare kött på benen tack vare Johannes Sundlo från HR Sverige och Social Honesty.

Han föll ett föredrag om vad du behöver göra på karriärscommunityt och vad det kan leda till. Och det jag själv tog mest fasta på (och som du också borde göra) är att skaffa en komplett profil.

En komplett profil består av:

• Ditt nuvarande jobb
• Minst 2 tidigare jobb
• Utbildning
• Expertkunskaper
• Summering
• Minst 3 referenser
• Foto

Dessutom bör du gå med i grupper, massor av dem. Det är här du har möjlighet att visa dina kunskaper och ditt engagemang. Passa även på att hjälpa andra via avdelningen Answers, där du kan besvara frågor.

Ju mer engagerad du är, desto högre ranking får du. I USA pågår headhuntingen för fullt på LinkedIn och Sverige går åt samma håll. Ta tag i det nu så slipper du hamna på efterkälken!

Det här söker svenskarna efter på Google

Idag presenterade Google årets största svenska söktrender. Och det är mycket spännande att ta fasta på för den som är intresserad av hur vi beter oss på internet. Det vill säga, alla ni som har en hemsida borde vara intresserade, ni som har e-handel ska vara superintresserade, och vi nördar vi gottar oss så klart i den här typen av statistik.

Alltså, det första vi kan konstatera är något jag lärde mig för många år sedan när jag satt i telefonen på Telias bredbandssupport, nämligen att det här med att skilja på adressfält och sökfält är inte det enklaste. De vanligaste sökningarna är webbadresser, facebook.se, blocket.se och youtube.se, och en mycket trolig förklaring är att man skriver i fel fält.

Här tror jag en stor bov är så kallade toolbars, extra verktygsfält som installeras i din webbläsare när du installerar andra program. Detta är frivilligt, men den som inte läser texten så noga i installationsprocessen får ofta detta med på köpet. Och i de flesta webbläsare finns ändå ett sökfält, och det kan hända den bästa att man skriver i fel fält.

Men ännu viktigare att ta fasta på (tycker jag) är att det är de sociala medierna Facebook och YouTube som smäller högst. På topp 10 hittar vi även Sveriges största bloggare Kissie, tv-sajterna SVT Play och TV4 Play. Vi förändrar vårt internetanvändande, det är spännande och det går fort! Läs hela listan här, klicka här.

Så kringgår du Facebooks regler för tävlingar

En av de vanligaste frågorna jag får av de som startat Facebook-sidor för sina företag, är om de får göra tävlingar på Facebook. Tävlingar har varit, och är fortfarande mycket populärt på Facebook, men många har också hört att det inte är tillåtet.

Nu tar IDG upp frågan och det är jättebra, för det är nämligen inte tillåtet! Det är vad jag informerat mina kunder om, men jag har också gett dem tips om hur man kan kringgå det. Är du ett tillräckligt stort företag kan du naturligtvis försöka få Facebooks tillstånd att anordna tävling, men för de flesta rekommenderar jag följande:

Anordna tävlingen på er ordinarie hemsida, länka till tävlingen från er Facebook-sida och låt ett av tävlingsmomenten vara att man måste "gilla" er sida för att kunna delta.

Nej det är ju inte lika enkelt som att be folk svara i kommentarsfältet eller tagga sig på en bild, men det här är faktiskt en av Facebooks viktiga regler för att rädda sajten från att bli en enda stor reklamkanal. Det måste vara attraktivt för användaren och fortsätta bygga på sin grundidé, människor som vill ha kontakt med varandra.

Så spela efter deras regler och tänk kreativt!

Skippa introt, jag vill ha innehåll och jag vill ha det nu

Ytlig attraktion är inte att förakta, men en långvarig relation kräver ärlighet och engagemang. Skönheten sitter på insidan.

Det där var väl inget nytt? Men hur kommer det sig då att företag gång på gång glömmer att applicera det på sin egen verksamhet? Hundratusentals kronor läggs på att bygga sajter som i det närmaste känns som flashkonstverk, reklambyråerna får fritt spelrum för koncept, logotyp, varumärke, image och så vidare. Jag skulle gärna vilja se klickstatistiken på SKIP INTRO.

För när den initiala förälskefasen (som på webben brukar vara en sisådär 5 sekunder) lagt sig så vill besökaren ha innehåll. besökaren vill hitta det han eller hon söker, och sedan raskt gå vidare. Sällan har besökaren tid för att uppskatta flashkonstverk.

Det fungerar likadant i sociala medier. När stora företag nu insett att de till exempel måste finnas på Facebook, så gör många av dem felet att de försöker göra Facebook till en del av sig själva. Tanken är god, för om detta gällde kommunikationen, dialogen och ödmjukheten så är det helt rätt. Problemet är bara att det oftast handlar om att få plöja in sin logga och sina flashkonstverk på ytterligare ett ställe.

Och det här är faktiskt inte företagens lekpark. Användarna bestämmer vad de gillar. Levererar inte företagen ett ärligt och engagerat innehåll så kommer de inte att vara relevanta. Som i staden så och på webben. För det är vad Peter Saville, kreativt ansvarig för staden Manchester, säger till GP: Det är inte logotypen go:teborg som lockar en turist, det är invånarna, verksamheterna, kulturen och allt innehåll som man väljer att lyfta fram.

Image: Salvatore Vuono / FreeDigitalPhotos.net

Jag har checkat in, vad får jag för det?

Jag finner mig titt som tätt i frågeställningen tillsammans med andra sociala medie-frälsta, och/eller iPhone-förtjusta: -Använder du Foursquare eller Gowalla?

Jag vet, jag har tagit upp frågan tidigare här i bloggen. Och dessutom har jag skrivit om utmanaren Facebook Places. Men nu har det hänt några saker som skulle kunna vara avgörande för vilken tjänst som vinner kriget om att få användare att via sina mobiler markera sin geografiska position, och då gärna i anslutning till ett företag.

Samtliga tjänster har stöd för att företag ska kunna ge erbjudanden till de som "checkar in" på deras utvalda punkter. Till exempel "1 gratis latte när du checkat in 10 gånger på Espresso House" eller "10% rabatt på proteintillskott när du blivit Mayor på SATS Kungsgatan".

Hittills har de svenska företagen legat lågt på den fronten, dels för att användadet är för lågt, men också för att tjänsterna ännu inte varit fullt utvecklade för den europeiska marknaden. Men nyligen lanserade H&M sitt första erbjudande via Foursquare och det ligger tyngd i en sådan satsning. Faller den väl ut så kan många följa efter, så även användarna.

I dagsläget styrs vårt val av applikation fortfarande av användarvänlighet, var de flesta av våra vänner är och integration med andra sociala plattformar. Men snart kommer företagen vara på banan och då är det (som vanligt) bara en sak som gäller; what's in it for me?

Image: Arvind Balaraman / FreeDigitalPhotos.net

Watch out Stockholm, här kommer Webcoast!

Boka in 18-20 mars 2011! Igår började nämligen planeringen inför vårens coolaste okonferens i Göteborg, and it's all about the internetzzz! Alltså: Webcoast 2011 blir en helg med föreläsningar, seminarier och workshops och programmet bestäms på plats av deltagarna.

Evenemanget blir en crowdsourcad tillställning där ett gäng människor ställer sina kunskaper, erfarenheter och osvikliga samarbetsvilja och engagemang till förfogande. Projektet startades av Maria Gustafsson, a.k.a. mikumaria, växte till en Facebook-grupp där ett namn, Webcoast, bestämdes av medlemmarna och hade igår sitt första fysiska möte där man också bildade den ekonomiska föreningen som kommer stå som arrangör.




Jag hade sedan innan bestämt mig för att inte ta på mig för mycket, jag har redan så mycket i huvudet, det skulle vara nog att vara diskussionspartner och kanske funktionär. Jag gick hem med rollen sponsringsansvarig. Typiskt mig. Men fantastiskt kul ska det bli!

Vill du vara med och hjälpa till? Kolla in facebook.com/webcoast, alla är välkommna! Vill du besöka, don't worry, jag kommer berätta när det är dags att köpa biljett!

Image: maple / FreeDigitalPhotos.net

3 tips när du döper din Facebook-sida

Många som skapar Facebook-sidor till exempel för ett företag, tänker inte igenom hur de döper sin sida uatn sätter helt enkelt "Företagets namn". Jag är själv en av dem, när jag döpte sidan Follow me hade jag inte den kunskap jag har idag. Därför vill jag passa på att tipsa er som nyss skapat sidor (eller ska göra det) om vad man bör tänka på och hur man gör för att ändra namnet.

För det första, om du redan skapat en sida och kommer på att du vill byta namn på den så går det att göra om du har max 100 gillare/fans. Du väljer då "Redigera sida" och sedan "Allmän information".

Saker att tänka på:

1. De som vet vad ditt företag heter ska kunna hitta dig. Du bör i de flesta fall inkludera företagets namn, t.ex. "Follow me".


2. De som inte vet vad ditt företag heter ska kunna hitta dig. Du bör få med något beskrivande nyckelord så att de som söker mer fritt ska kunna få träff på din sida, t.ex. "Solventum Konsult - praktisk konsumentnytta i butik"


3. Ska du marknadsföra bolaget, dig själv eller din tjänst? Om ditt bolagsnamn bara är något du sätter på fakturan och ditt namn är ditt varumärke, prioritera att lyfta ditt namn. Är det en specifik tjänst du vill lyfta, se till att den får utrymme. T.ex. "Middagstjänsten Så gott som klart".

Image: Simon Howden / FreeDigitalPhotos.net

Har ni fest eller?

Om partyt redan är i full gång längre ner på gatan, ja då är det svårt att locka gästerna till ditt hus istället. Men om du har ett coolare band, godare bål och roligare goodiebag, ja då kanske du har en chans. Förutsatt att duger gästerna det de vill ha, inte nödvändigtvis det du tycker är bäst.

Varför snackar jag om detta, jag är väl ingen festfixare heller? Nä, men det är faktiskt en bra till att bygga ett diskussionsforum eller community på nätet. Och det är precis vad livsmedlestillverkaren Procordia har gjort, berättar Dagens Media.

Forumet riktar sig till alla intresserade av mat och dryck. Förutom tips och råd kan användarna även få information om bland annat hur Procordia tillbereder maten, samt hur livsmedelsföretaget står i olika frågor.

– Den vanliga personen ska ha någonstans att vända sig till. Vi vill inte vara den anonyma livsmedelsjätten. Ett av våra kärnämnen är närhet, och det här är ett sätt att skapa en större närhet till konsumenterna, säger Cecilia Sjöholm.

Jag tycker det här är alldeles rätt inställning. Jag har själv varit med och lanserat och ansvarat för Telias forum. Det kändes som ett steg i helt rätt riktning för ett företag med massor av kunder, varav en hel del sitter inne på tips och råd som de gärna delar med sig av till andra kunder. Dessutom gavs de möjligheten att snacka favoritmobiler, Spotify-listor och annat. Förhoppningsvis kommer det på lång sikt även att innebära att företagets representanter passar på att ta till sig av all den feedback som finns att hämta i forumet.

Procordia och Telia har digra inbjudningslistor i form av stor kundgrupp att bearbeta. Men precis som vilken festfixare som helst så måste de leverera för att få gästerna att stanna. Där handlar det om att vara lyhörda men samtidigt pedagogiska för att visa hur besökaren och företaget själva ska få ut det mesta och bästa av mötet på nätet.

Image: maple / FreeDigitalPhotos.net

Grundläggande Twitter, symboler, ord och förklaringar

På begäran tänkte jag göra ytterligare ett inlägg om Twitter. Lite om # och @ och vett och etikett i Twitterland var önskemålet. Jag ska göra mitt bästa.





The Basics:

@ är tecknet du sätter framför användarnamnet när du öppet vill skriva till en specifik användare. Personer som följer både dig och den du skriver till kan se meddelandet.

D är tecknet du sätter framför användarnamnet när du privat vill skriva till en specifik användare. Bara den du skriver till kan se meddelandet.

RT betyder ReTweet, det vill säga att du upprepar någon annans meddelande. Det kan vara ett sätt att skicka vidare meddelandet till de som följer dig eller visa att du håller med. Du kan även skriva din egen kommentar före eller efter det retweetade meddelandet, om det får plats på de 140 tecken du har att tillgå.

# kallas hashtagg och är ett sätt att placera ditt meddelande i ett sammanhang och göra det mer sökbart. Hashtaggar används ofta på till exempel evenemang där många twittrar om vad som händer (t.ex. #melodifestivalen) eller när man diskuterar ett välkänt varumärke (t.ex. #iphone)

Några tips:

Skriv bara det som är relevant för läsaren. Det kan vara Roligaste YouTube-klippet på länge! + länk eller 5 grymma recept på kladdkaka + länk. Däremot kan du hoppa över Nä nu åker jag hem, är så hungrig nu. Det är sällan intressant, undantaget om du heter Prinsessan Madeleine.

Kolla vilka som följer dig. Dels för att få veta om du vill följa dem, men även för att kunna anpassa budskapet efter målgruppen.

Var med i konversationen. Ju mer du ger respons på andras meddelanden, desto större chans att de intresserar sig för dina förehavanden.

The Social Network, en fantastisk nutidshistoria

Det tog mig en hel vecka från att The Social Network, filmen om Facebook, hade svensk premiär till att jag satte mig i biofåtöljen. Men vilken upplevelse det var. Jag är fortfarande lite omtumlad men jag ska ändå försöka skriva vad det var som fick mig att falla pladask. (Orkar du inte läsa vidare så kan jag sammanfatta det hela med Se den! Vem du än är, så gå! Nu!)



Ingen har kunnat säga med säkerhet hur mycket av historien som är sann. Men det gör inget. Om så bara 60-70 % är sant så är det en dramathriller som heter duga. Mark Zuckerberg är en jäkel på datorer, får en ide om den ultimata sociala sajten, och skrider till verket. Men på vägen mot att bli USA:s yngsta dollarmiljardär kliver han i princip över lik.

Mark Zuckerberg gjorde. Människor får idéer hela tiden. De framgångsrika är de som går från ord till handling.
Mark Zuckerberg följde sin magkänsla. Många försökte ge honom råd om hur sajten skulle bli lönsam, men han visste att ett party utan gäster aldrig skulle vara det coolaste partyt att gå till.

Birollerna är aktiva. Dialogerna är rappa, intelligenta och roliga. Fotot är bitvis riktigt spännande. Musiken är effektfullt vald.

Det enda som är lite tråkigt är slutet. Men det blir ju aldrig riktigt dramatiskt när historien fortfarande pågår. Så jag går ut från biografen, och jag uppdaterar min status. Där och då fortsätter jag att spela min roll i den gigantiska historien om Facebook.

Var ingen robot - 3 tips när du ska börja twittra

I samband med ett jobb jag gjorde nyligen hamnade jag i en diskussion med den som var ansvarig för min kunds hemsida. Min kund skulle börja blogga och det tyckte den hemsideansvarige var toppen! So far so good. Men personen föreslog också att blogginläggen skulle twittras ut automatiskt vid publicering.

Min magkänsla sa omedelbart nej. För vissa råder jag bloggare att använda Twitter för att öka sin räckvidd och ta hjälp av andra för att sprida sitt budskap. Men det är stora skillnader på att automattwittra ut länkar till sina egna blogginlägg, och att genomtänkt och planerat både delta som lyssnare och talare.

Berätta gärna via Twitter när du bloggat, men tänk på att för att det ska få effekt så måste det finnas människor som följer dig. Här är några tips för att få följare:

• Följ andra! Börja med några personer du är intresserad av, kolla sedan vilka de följer i sin tur, och så vidare.
• Ge respons på vad andra skriver. Svara eller retweeta för att visa att du håller med.
• Förse kontinuerligt dina följare med bra material. Visa vad du gillar inte bara vad du själv skrivit.

Bild: graur codrin / FreeDigitalPhotos.net

Nätet får oss att umgås på nya sätt

Det rapporterades nyligen att ungdomar hellre umgås via internet än att träffas i verkligheten. Det är ett besked som säkert skrämde många, och väckte en hel del diskussioner. Relationerna som föds och/eller upprätthålls via olika typer av sociala medier, communitys, chattar, forum med mera, behöver inte vara sämre bara för att man inte träffas face to face.

Nej snarare kan de fördjupas, och människor som annars aldrig skulle ha träffats kan finna varandra via ett gemensamt intresse. Och dessutom brukar nätgemenskapen oftast kompletteras i att personerna även träffas fysiskt.

På microbloggen Twitter uppstod fenomenet tweetup. På Twitter hänger många människor som är vana vid, och trivs med att föra sina diskussioner i realtid, via nätet. Snabba kommentarer, delande av länkar och spridning av information står i centrum. Men twittrarna fann att de fastnade för vissa personer och en "er skulle jag vilja träffa"-känsla uppstår. Och Twitter + meetup (på svenska möte eller uppsamling) blev tweetup.

Nu samlas folk i sina olika städer, som ofta bara känner varandra via sina Twitter-namn, och umgås! Vi pratar ofta om sociala medier, men ganska mycket om annat också. Ibland dricker vi kaffe, ibland öl. Nätet är vår gemensamma nämnare, ja förutom att vi är människor också förstås, som agerer som människor alltid gjort. Vi kommunicerar.

Vill du se vad som skrivs om tweetup i Göteborg? Klicka här, du behöver inte ha ett Twitter-konto.

Bild: graur codrin / FreeDigitalPhotos.net

5 tips för att få fler kommentarer på bloggen

Det här med att blogga är en hel vetenskap, det är något jag får mycket frågor om och som upptar en stor del av mina konsultarbeten och föreläsningar. Och en viktig punkt i bloggandet är kommentarerna. För bloggen ska ju i de flesta fall vara en uppmaning till att fundera, reagera och diskutera. De som lyckas med det får kommentarer, kommentarer driver trafik och trafik skapar framgång för bloggens avsändare.

Så hur får man då kommentarer? Ja, det finns naturligtvis ingen universallösning men tänk på:

• Ge för att få – När du får in rutinen att regelbundet kommentera på andras bloggar så ökar chansen att du även får kommentarer på din.

• Skriv kortfattat – Hur mycket du än älskar ditt ämne så har väldigt få tid eller ork att läsa låååånga blogginlägg.

• Skriv relevant – Läsarhatten på och fundera en stund över om ditt ämne är tillräckligt intressant.

• Använd bilder – Bilder lättar upp texten och bidrar till förståelsen. Men se till att du har rättighet till att publicera bilden!

• Ha tålamod – Uppdatera regelbundet och kolla vilka inlägg som har många läsare.

Facebooks nya grupper

Ska mitt företag ha en grupp eller sida?
Frågan kommer i nästan varje samtal med en företagare som funderar på att börja använda Facebook i professionellt syfte. Jag brukar rekommendera sida, det är bättre anpassat för att många enkelt ska kunna komma åt informationen och se vilka andra som är intresserade av samma sak. Men nu har Facebook själva dragit en tydlig gräns. Företag ska använda sidor, grupper blir nämligen något annorlunda i fortsättningen.
























Bild lånad från mashable.com

På en presskonferens igår kväll (på förmiddagen i USA) kungjorde grundaren Mark Zuckerberg att man lanserar en ny variant av grupper. De gamla grupperna finns kvar men det går inte längre att skapa nya av den äldre typen.

Nya funktionen Grupper innebär att du enklare kan dela information (maillistor, gruppchatt, bild, video) med ett utvalt antal personer. Gruppens grundare bjuder in ett antal personer, de personerna kan i sin tur bjuda in fler om de så vill. Grundaren väljer också om gruppen ska vara:

• Stängd – Alla kan se att gruppen finns och vilka som är medlemmar, men materialet i gruppen är bara tillgänglig för medlemmarna.
• Öppen - Alla kan se att gruppen finns och vilka som är medlemmar, materialet i gruppen är tillgängligt för fler än medlemmarna.
• Hemlig – Gruppen finns inte listad och går inte att upptäcka om du inte blir inbjuden.

Ytterligare nyheter från gårdagens konferens var att du nu inte bara kan ladda upp eget material till Facebook utan även ladda ner, till exempel foton. Dessutom kommer en ny kontrollpanel för att hantera applikationer, och dess sekretessinställningar.

Vad tycker du om nya grupper, bättre eller sämre än förut?

Vem är en vän på Facebook?

Såg ni mig i Göteborgs-Posten igår? Det känns fantastiskt roligt att få medverka i ett sammanhang där traditionella media (tidning) lyfter nya media (Facebook) och dess möjligheter. Artikeln finns i en kortare version på nätet men jag ska länka upp pdf:er av pappersversionen så snart jag har dem. Filmer från den i artikeln nämnda Social media Club-lunchen hittar du på youtube.com/mikumaria





















Men i samband med detta var jag tvungen att reflektera kring, och ta ställning till, något som kan inträffa när för mig okända människor blir intresserad av mig och mitt arbete. Jag fick flera vänförfrågningar på Facebook från personer jag aldrig hade träffats. Jag och dessa personer hade gemensamma vänner men aldrig mötts IRL.

Personligen har jag som princip att bara godkänna personer som jag har en relation till, som jag har träffat eller haft en kontinuerlig nätdialog med. Självklart är det smickrande att de som aldrig träffat mig också vill vara vänner på Facebook, men jag ber dem att gilla min sida för Follow me istället. Och jag hoppas verkligen inte att de tar illa upp, för det är ju deras intresse som bygger min verksamhet. Men för mig är det ett sätt att vårda mitt nätverk, att kunna stå för varje kontakt.

Hur använder du Facebook, eller för all del andra communities, när du får den här typen av förfrågningar?

Sociala medier är en del av verkligheten

Ni vet att jag är den första att instämma i att sociala medier är fantastiskt bra för att skapa relationer, privata och affärsmässiga sådana. Men jag vill verkligen poängtera det viktiga i att nå fram till varandra även i "verkligheten".

Det finns alltså saker som företagsbloggaren, företagsfacebookaren, eller företagstwittraren bör tänka på när det kommer till nätrelationerna. Med undantag för de som enbart bedriver näthandel så ska alla företag någon gång träffa sina kunder. I en butik, på ett möte eller åtminstone i ett telefonsamtal. Du som försöker hitta nya kunder via sociala medier måste alltså aktivt få dessa att ta steget från till exempel att gilla din Facebook-sida, till att faktiskt känna sig välkommen in i butiken. Och bemötandet ska vara lika bra på båda ställen.

Därför blir det så tokigt ibland när företag kommer på att oj, vi måste finnas i sociala medier och lägger resurser på att bemöta kunderna på bästa möjliga sätt där, samtidigt som de inte gör något åt att deras butikssäljare sedan länge står och blänger bakom disken, inte sopar nummerlapparna från golvet eller ens försöker sälja det jag som kund vill ha. Kan inte företaget sköta sin kärnverksamhet så spelar det alltså ingen roll hur snabbt de svarar mig på Twitter. Förtroendet måste finnas hela vägen genom företagets alla delar, låt inte sociala medier bli en egen ö.

Säkra sociala medier i företagets nät

Idag publicerar CIO Sweden en artikel som enligt en rapport gör gällande att 8 av 10 företag saknar säkerhet för sociala medier. Det här är väldigt viktigt att belysa, eftersom sociala medier är något som alla företag kommer behöva befatta sig med.

Ja, jag menar alla, på något sätt, förr eller senare. Och är det ett stort företag, med en avancerad it-struktur, så måste din plan för sociala medier även innefatta en analys av säkerhetsaspekten.

Vissa företag och organisationer har tyvärr löst frågan på enklast, men inte bästa sätt, nämligen att blockera sociala medier i företagets nät. Därmed tar man ifrån sina medarbetare ett förtroende, missar värdet i ambassadörskapet på nätet, och blir en väldigt omodern arbetsgivare.

Min rekommendation är att när ett företag tar fram sin plan för sociala medier så passa på att även ta med säkerhetsgenomgången. Planens huvuddel brukar vara den externa kommunikationen, men det är lika viktigt att sätta upp riktlinjer för vad medarbetaren får och bör göra när de representerar arbetsgivaren på nätet. En expert på it-säkerhet kan dessutom titta på vad populära sociala medie-sajter kan göra för direkt åverkan på företagets nät, och ge rå för vad man bör göra för att lösa det på ett smart sätt.

När jag tar mig an en kund så erbjuder jag alltid den tjänsten, då får de en grym kompetens i Martin Gustafsson från iGuard. Dessutom kan vi tillsammans ta fram kloka riktlinjer för personalen. Så nästa gång du hör mig säga Ja, det klart ni ska finnas i sociala medier, håll då i minnet att min nästföljande mening oftast är men tänk först igenom hur när var och varför!

Låt inte sociala medier bli plantskolor för medborgargarden

Två unga människor försvunna i Göteborg i helgen, den ena är troligtvis funnen nu. Död. Det är ytterligare offer för det meningslösa våld som skördar många liv varje år i Sverige. Självklart blir människor upprörda, och har alltid blivit så. Men idag konsumerar vi dagligen denna information via internet. Och med hjälp av sociala medier delar vi med oss av våra åsikter, som blir en grogrund för ytterligare ilska. I såväl argumentationer som enade fronter vaknar idéerna om att ta lagen i egna händer.

Sociala medier är alldeles utmärkt för att hitta åsiktsfränder, organisera sig och arbeta för något man brinner för. Men ibland är den där lågan lite av ondo, och det är när den tänds av ilska och aggressioner i kombination med en känsla av hjälplöshet.

Och så känner många till och från, alla har vi drabbats av någon orättvisa. Men när den ilskan eskalerar till en konkret önskan om att få göra något åt det, och man tillsammans med andra uppviglar till att göra realitet av sina hämndlystna tankar, då kan det bli farligt. Så tänk på vad du säger. Tänk innan du skriver. Att skriva i affekt kan ge väldigt skarp ton åt en text, och även om du inte menar allvar med att gå vidare med det du skrev, så kanske det får någon annan att tro att det är okej.

Forum, bloggar och Facebook ska fortsätta vara viktiga platser för att skapa opinion, men låt det inte bli plantskolor för medborgargarden.

Vem va're som skicka?

Har du någon gång lämnat ifrån dig ett visitkort, och sedan plötsligt börjat få nyhetsbrev till din e-postadress från personen du lämnade det till? Tycker du att det är okej?



Det här inlägget handlar inte om det som vi vanligtvis kallar sociala medier. Däremot handlar det om förtroende, vilket är vad alla sociala medier bygger på. Därför vill jag ta upp en fråga som säkert är bekant för många som aktivt nätverkar, har kundmöten, eller i olika sammanhang träffar affärsbekantskaper och utbyter kontaktuppgifter. I de flesta fall byter man visitkort, och en del av dessa visitkort använder man för att faktiskt kontakta personen i fråga i ett ärende.

Men vissa har en tråkig ovana att lägga till min e-postadress till deras utskick av nyhetsbrev. Och visst, ibland kan jag finna dem intressanta att läsa, men det faktum att de inte frågat mig först tycker jag är att missbruka ett förtroende. Syftet är förstås att de vill ha fler personer att skicka sitt nyhetsbrev till, men jag hade uppskattat att först få ett mail som tackar för senast. Där skulle det vara helt okej att ställa frågan ”Kan du tänka dig att motta mitt nyhetsbrev med bra tips som jag skickar varannan vecka?”

Genom att skicka saker till någon, utan att tidigare etablera kontakten gör dig tyvärr till ett irritationsmoment snarare än en välvillig avsändare av information. Så tänk dig för, och tacka för det förtroende det är att få knyta en ny kontakt!

Gammelmedier har analyserat sociala medier om valet 2010...

...och de sa att valet 2010 floppade i sociala medier. Till dem, till exempel dn.se (artikeln finns tyvärr inte på nätet) vill jag säga tre ord. Ha. Ha. Ha.

För att använda ett politikeruttryck: Vi måste komma ihåg att politik i sociala medier handlar om mycket mer än politiker och väljare som pratar med varandra. Ja med politikernas närmast extrema ointresse för sociala medier så har situationen varit så som den är för de allra flesta typer av ämnen (och företag, och varumärken, och organisationer, och fenomen, och så vidare), nämligen att diskussionen pågår konstant. Oavsett om de som skulle kunna vara huvudpersoner deltar eller inte.

Ursäkta, jag ska tala ur skägget. @gudschy, @federley och @goranhagglund får ursäkta men de flesta politiker har fokat på gammelmedia och eventuellt väntat på att sociala medier ska ta dem med storm. Under tiden har väljarna pratat med varandra. Överallt vittnar folk om att deras Facebook- och Twitter-feeds är översvämmade med kommentarer kring valet. Många tycker att det är det största valengagemang de upplevt hittills. Realtidsrepliker på vad som sänds i tv eller radio, är inte det en riktig succé snarare än flopp?

Det enda som floppade var nog gammelmedias analys. Och som vanligt räcker det inte att finnas i sociala medier. Man måste göra något och man måste göra rätt. Fråga @jimmieakesson, som fattade att blir man utesluten av etablissemanget så finns det alltid vägar att gå runt istället.

Hur använder du statusraden på Facebook?

Berättar du om vardagliga händelser, sprider roliga filmer, bedriver politisk kampanj eller kommenterar nyheter? Bra! Du använder din röst och din möjlighet att säga det just du har på hjärtat på en plats där många kan läsa och ta till sig det. Men vissa väljer att vara andras eko. Är det inte lite märkligt?

Vi har länge varit begränsade till traditionella medier. Tidningar, radio och tv där bara utvalda, journalister och experter får komma till tals.Den ”vanliga människan” har varit förpassad till insändarsidorna, och även där måste man komma igenom en redaktörs granskande blick.

Så kom de sociala medierna. Bloggarna, forumen och communities som Facebook. Och just Facebook med sin fritextruta där du kan skriva vad som helst och invänta dina vänners reaktion, har blivit ett obligatorium i flera miljoner svenskars vardag.

Men plötsligt så nekar vi den individuella friheten. Våra flöden svämmar över av identiska uppdateringar med allt från kärleksförklaringar till barn eller föräldrar, till politiska budskap, kompletterat med en uppmaning att kopiera och klistra in på sin egen profil. Det är ett enkelt sätt att uppdatera, det är texter som många kan känna att de stämmer in i. Men visst har du ändå din egen syn på saken? Ditt eget sätt att uttrycka dig? Ta vara på ditt utrymme på nätet, var dig själv istället för att kopiera andra.

Lyssna på kunden och våga bli bättre

Alla företag måste få in pengar för att kunna gå runt. För att kunna få in pengar måste någon köpa företagets produkt eller tjänst. Dessa köpare kallas med ett samlingsnamn "kunder" och är det i särklass viktigaste för varenda företag. Trots detta verkar många företag märkligt ointresserade av att veta vad deras kunder (tidigare, nuvarande och potentiella) tycker om dem och deras produkter eller tjänster.

Det kanske låter hårt men faktum är att trots att vi numer har något som kallas internet, människor över hela världen som älskar internets möjlighet till att delge andra sina åsikter, kompletterat med fantastiska sökmotorer, så är det fortfarande så många som inte bryr sig om att lyssna.

Lyssna är steg ett i varje strategi för sociala medier. Jag ger råd till många olika typer av företag, olika storlekar, olika branscher, olika syften. Men det första jag säger är, att de måste lyssna. Ett företag som talar först och lyssnar sen (eller kanske inte alls) förlorar så mycket värdefull input. Så släpp prestigen, släpp onödiga väggar av stolthet och "vi vet bäst själva" och ta ödmjukt emot kritik, beröm, frågor och funderingar från omvärlden. Med den informationen som de så gärna vill ge er, kan era produkter och tjänster förbättras! Och nöjdare kunder är lika med mer pengar in. Bra va?

Personligt bemötande, inspiration och påverkan, det gäller IRL och på nätet

Igår hade jag det stora nöjet att hålla en föreläsning hos Rotary Kungälv-Kongahälla. Det var väldigt uppskattat, och det var väldigt kul att prata på det tema jag valt.


















Bild lånad från vgregion.se

Jag tror att många kan bli skrämda av alla buzzwords. "Sociala medier", "microbloggar", "Facebook", Twitter" och så vidare, är ord som inte har någon innebörd när man inte medverkar i den världen. Så jag visade på det faktum att det är förvsso nya sätt att kommunicera, webbaserat och dialogfrämjande, men att budskapen fortfarande är desamma. I ett rum med företagare så känner de flesta till vad det är som triggar oss till köp, vad vi värderar när vi väljer vem vi bli kund hos. Jag pekade på

• Personligt bemötande
• Inspiration
• Möjlighet att påverka

Personligt bemötande i fysisk butik är den trevliga expediten som hälsar och frågar vad han kan hjälpa dig med. På webben kan det vara att exponera företagets personal med bild och presentation.

Inspiration i butik kan vara skyltning, kataloger och rekommendationer från expediten. På nätet kan det vara en blogg, videos eller bilder.

Möjligheten att påverka i butiken är om de är villiga att ta in just den modell du vill ha, eller accepterar en reklamation utan knot. På webben får du kommentera, betygsätta och ställa frågor.

Alltså, samma viktiga punkter, men i olika kanaler. Och på det sättet tror jag att jag får min publik att känna trygghet. Deras kunskap är inte daterad, den ska bara kliva i en modernare stass!

I min blogg är du alltid anonym

Läser kloke Fredrik Stenbecks blogginlägg om vikten av att respektera andra när du själv eftersträvar transparens och öppenhet. Att tänka efter vem som kommer att se vad när du laddar upp bilder och taggar dem, namngiver personer, företag och så vidare får allt större betydelse. Det är ju fantastiskt att det finns plattformar som når nästan varenda vän, bekant och kollega, men det betyder faktiskt inte att de vill eller bör ta del av alla detaljer i ditt liv.

Jag började blogga 2005, och tog då steget från att skriva dagbok på lösenordsskyddade communitys. Där kunde jag bestämma vilka som fick läsa mina dagboksinlägg, och därmed vara fullt medveten om hur mycket av mitt liv jag lämnade ut. Men på bloggen blev allt öppet, och jag bestämde mig snabbt för att eftersom det var mitt val att blogga, och jag inte ville att mina vänner skulle oroa sig för vad jag skrev där, så skulle jag aldrig lämna ut mitt liv i detalj där. Bloggen var förvisso personlig, och ibland mycket närgången, men det gällde ändå bara mig.

Jag namnger aldrig personer som inte är fullt medvetna om att jag kommer göra det, och har godkänt. Undantaget kändisar och offentliga personer naturligtvis. Min princip är att använda en initial. På det sättet kan de som finns i min närhet förstå vad det gäller, och andra läsare ger jag historier med liv och verklighetsanknytning.

Hur gör du?

Facebook is going Places

I förrgår berättade Facebook om sin nya positioneringstjänst Facebook Places. Det är ett frivilligt tillägg till Facebook som gör att du kan visa din geografiska position, och därmed hitta platser där t.ex. dina vänner är. Det gav genast upphov till diskussioner om Facebook med detta konkurrerar ut tjänster som Gowalla och Foursquare.
Det ska dock sägas att Places till en början bara är tillgängligt för användare i USA.



I mina ögon är det ingen uppenbar konkurrens mellan dessa applikationer. Då Places enligt uppgift inte aspirerar på att göra någon typ av samarbeten med företag för att till exempel kunna erbjuda rabatter till de som ofta checkar in på en viss plats, så faller mycket av idén. Personligen använder jag Foursquare för att visa andra var jag befinner mig, men också för att jag i framtiden hoppas på att om jag är mayor* på mitt gym så kan jag få rabatt nästa gång jag köper protinpulver av dem. Till exempel.

*Att vara mayor (sv. borgmästare) är en slags utmärkelse för att man checkat in på samma plats många gånger i jämförelse med andra.

Follow me kommer till IQUBE

I början på sommaren fick jag det glädjande beskedet att jag antagits till PreIQUBE 2010 med start till hösten. Närmare bestämt idag. Och jag lämnade byggnaden med så mycket energi och inspiration! Därför vill jag gärna berätta lite om vad jag kommer att göra där.

IQUBE är en företagsinkubator. Grundverksamheten är att hitta företag med potential, investera i dem och hjälpa dem att växa. Hjälpen består av utbildning, affärscoacher, kontorslokaler, nätverk med mera. Och PreIQUBE är ett program för kvinnliga entreprenörer som behöver denna typ av stöd men kanske ännu inte är ett AB utan ligger lite tidigare i etableringsprocessen. Där gör man ingen ekonomisk investering, men utbildningen och coachningen står de för.

Jag är en av 8 utvalda som får gå detta program i år, och jag kommer dessutom förlägga mitt arbete till en kontorsplats hos dem, på Chalmers teknikpark. Jag ser det som en fantastisk möjlighet att göra Follow me större, bättre, smartare, roligare, ja helt enkelt sträva efter de där "omöjliga" trädtopparna. Om 2 veckor flyttar jag in, när jag lämnat över mina arbetsuppgifter till min vikarie på nuvarande jobbet Telia. Oj, vad jag längtar!

Säg det med en tweet

Äntligen, säger jag bara. Äntligen en artikel med en positiv klang kring sociala medier, i det här fallet Facebook, och dess betydelse för det sociala livet. Jag har känt mig ganska utmattad av alla analyser som gjort gällande att sociala medier gör att vi sitter inne, avskärmar oss från "äkta" kontakter och blir deprimerade.

Det finns flera anledningar till att den typen av artiklar gjort mig väldigt less. Dels att jag tror de har fel. Jag är fast övertygad om att de flesta användarna på Facebook har fått fler och mer intensiva kontakter med sin vänkrets. Och framför allt så har jag själv upplevt en revolution av mitt sociala liv. Jag skulle dock hävda att det är Twitter som gett mig mest på den fronten. På Twitter får jag följa vem jag vill och skriva till vem jag vill. Om den personen svarar så är konversationen igång. Och de flesta är öppna för ytterligare kontakt, och kanske en spontan tweetup.

Facebook har jag använt för att hitta människor jag redan känner, eller för att lära känna nya människor bättre genom att efter ett snabbt möte hitta den mer avslappnade relationen som uppstår efter några kravlösa kommentarer på varandras statusuppdateringar.

Och båda har de gjort underverk för mig, en person som vandrat en lång väg från inbunden och blyg till utåtriktad och nätverkande. Alla ni som vet hur läskigt det är att lyfta luren ibland, bör också förstå lyckan i att kunna säga det med en tweet.

Får Facebook oss att tassa på tå?

"Facebook är så läskigt, igår upptäckte jag att en arbetskamrat kände en av mina släktingar."

Min nya bekantskap såg bekymrad ut över den nya informationen, den nya relationen hon var tvungen att förhålla sig till. Facebook uppmärksammar oss på det enorma spindelnät av relationer som vi alla är sammanvävda av. Till en början tror jag att alla ser det som något positivt. Du upptäcker att den känner den som är syster till den som spelat i samma handbollslag som den. Och så vidare. Det är spännande och du utforskar nyfiken dina nya vänskapsvidder, ett klick i taget.

Men du kanske också, som personen jag citerade, kanske kommer till ett läge där du får information som du hellre varit utan. Till hur stor del är egentligen Facebook boven i dramat? Relationen fanns ju där hela tiden, det var bara det att du inte visste om den. Finns det relationer du hellre vill vara lyckligt ovetande om?

Kvällstidningarna har gottat sig i artiklar om otrohet och andra ljusskygga aktiviteter som uppdagats via Facebook och lett till bland annat skilsmässor. Är Facebook då fortfarande boven, eller kanske den räddande ängeln? Jag sitter inte med svaren på frågorna, men det är intressant att tänka på. kanske lever vi våra liv annorlunda, nu när vi vet hur många människor runt omkring oss som när som helst kan avslöja information om oss, i en logg eller bara genom att bekräfta en bekantskap.

Vet dina vänner var du håller hus, och tjänar du på att berätta?

Använder du någon tjänst för att med gps-funktionens hjälp visa var du är för dina vänner på de sociala plattformarna?

Kanske låter namnen Foursquare eller Gowalla bekant? Tjänsterna är i mångt och mycket lika varandra. De används med en smartphone, till exempel iPhone. Telefonen kontrollerar var du befinner dig och föreslår platser som du kan "checka in" på. Det kan vara en butik, ett café, en idrottsarena eller varför inte ditt eget hem? Om platsen du befinner dig på inte redan finns registrerad så kan du enkelt själv göra det.

När du checkar in kan du dela den informationen med dina vänner, och den snabba effekten är förstås att dina vänner kan se om de råkar vara i närheten av dig och vips har du fått fikasällskap. Men den långsiktiga idén med den här typen av tjänster är förstås att knyta samarbeten med lokala företag, för att låta dem skapa erbjudanden för personer som checkar in i deras lokaler, eller ofta rör sig i närområdet.

Hittills har positioneringstjänsterns mest en underhållande funktion, företagssamarbetena lyser med sin frånvaro. Dock spås de geografiskt baserade tjänsterna en lysande framtid, så mest troligt är det bara en fråga om att allmänheten ska skapa de nya vanorna. Hos gruppen "early adopters" är tjänsterna förstås redan ett obligatorium.

Nyligen kom marknadsanalytikerna Forrester ut med en rapport som uppmanar företagen att inte prioritera erbjudanden via Foursquare, just på grund av att kundunderlaget inte finns där ännu. Det gäller förvisso USA men kan definitivt räknas som gällande för Sverige också. Dock finns undantag, företag som riktar sig mot kunder inom spel, elektronik och sportkläder kan vara pionjärer på arenan. Det ska dock tas med en nypa salt när man tänker på den svenska marknaden, då Sverige skiljer sig från USA när det gäller könsfördelning i användande av den här typen av tjänster.

I Sverige ser jag möjligheter för klädkedjorna. Många unga kvinnor är snabba att snappa upp trenderna, och finns det fördelar med att använda tekniska tjänster så räds de inte att testa något nytt. Vilket företag tror du kommer våga vara först?

Undvik att vara: Arg och otydlig

Jag tänkte att det här får bli den sista delen i serien om Facebook-typer du ska undvika att vara.

Den förra delen, om bäbisprofilen, skapade väntat en debatt. Dock hamnade den på Facebook-sidan, så kolla gärna där. Idag handlar det om att säga A men inte B och att sprida negativa vibbar.




















Du har säkert sett dem. Statusuppdateringar som tydligt indikerar att avsändaren är arg, upprörd eller ledsen och att känslorna är riktade mot en viss person. Vem den här personen är avslöjas dock sällan. Nej då, du ska inte lägga ut hela ditt privatliv på internet, men om du inte är beredd att säga vem det handlar om så tycker jag att du ska överväga ett av dessa två alternativ:

1. Säg någonting annat på Facebook. Ta tre djupa andetag och fokusera på något positivt att dela med dig av istället.
2. Säg ingenting på Facebook. Konfrontera personen IRL. Sedan kanske du kan göra en uppdatering som inte känns lika effektsökande.

Uppdatering:
Jag fick feedback på det här inlägget, att det mest lät som att jag störde mig på beteendet och ville diktera hur andra ska använda Facebook. Det var självklart inte min mening. Jag har de bästa intentioner, att tipsa om saker att tänka på för att få ut det mesta och bästa av sociala medier. Så därför ska jag utveckla varför du kanske ska undvika dessa emotionella utrop.

Det handlar alltså om att du riskerar att utstråla konflikträddhet. Att framstå som en person som hellre öser ur sig sin ilska i en statusuppdatering istället för att konfrontera personen ifråga. Dessutom kommer det i 9 fall av 10 leda till att dina vänner frågar vad som hänt och vad det gäller, vilket du uppenbarligen inte är beredd att berätta. Och om du är det, gör det direkt, för då kan de hjälpa dig bättre!

Undvik att vara: Bäbisprofilen

Okej, det här är riktigt känsligt, det vet jag. Men det måste sägas. Jag rekommenderar verkligen inte att du använder ditt barn som profilbild på Facebook. Men jag ska också säga varför.



















På Facebook representerar du dig själv, men i många sammanhang. Du är antagligen med p flertalet sidor och i grupper där andra kan tänkas uppmärksamma dig och klicka sig in på din profil. Om inte grupperna består av likasinnade nykläckta mödrar och fäder så kommer de att tycka att det är märkligt att det inte är du utan en knatte på bilden. De letar information om dig. Och ja, trots att många hänvisar till motsatsen, du ÄR mer än en mamma/pappa!

Den andra anledningen är den märkliga kontrast som kan uppstå när du som privatperson uttrycker känslor och åsikter via statusraden och loggen. Inlägg om till exempel bakfylla, romantiska möten, politiska debatter eller liknande, bara någon centimeter från bilden av ett oskyldigt barn kan te sig ganska otrevligt för den som besöker din sida.

Så hoppa över barnet, katten, bilen och surdegsbrödet och ha en bild på dig själv. Gärna en där man ser ditt ansikte. Facebook är trots allt ett nätverk som går ut på att hitta kontakter och kommunicera med dem.

De sociala medierna dominerar Almedalsveckan

Nu har jag gjort debut på Almedalsveckan. Vilken underbar plats! Ett inferno av mer eller mindre politiskt intresserade och engagerade människor, journalister, lobbyister och allehanda marknadsförare samt kritiker. Inte en centimeter gata är budskapslös och det är helt upp till mig som besökare att välja vad jag vill lyssna på och ta till mig respektive förkasta.

















Alexandra Pascalidou leder en debatt om sociala medier i skolan med bland andra Fredrik Federley och Brit Stakston.

Och till min stora glädje så har de sociala medierna varit i fokus. Diskussioner om, kring och i de sociala medierna har varit omöjliga att undvika. Vissa har hållit en högre nivå, andra lägre. Många av debatterna har förts av samma personer, men med olika infallsvinklar och olika typer av ifrågasättanden. Samtalens moderatorer har försökt problematisera och föra samtalen framåt.

Det enda som känns tråkigt är att ett ständigt återkommande inslag i diskussionerna är skeptikernas tendens att ta till polarisering.
Om ungdomar bara konsumerar sociala medier, kan de verkligen bilda sig en tillräckligt tydlig uppfattning om partierna?
Om man tillåter iPhones som kommunikationsverktyg i skolorna, kommer deras språk då att hämmas?
Ständigt detta antingen eller. Bara för att jag läser nyheter på Facebook betyder det inte att jag inte ser Rapport eller läser DN. Bara för att jag Facebook-messar mina kompisar så slutar jag inte ringa eller träffa dem. Jag vill verkligen understryka att sociala medier är kommunikationskanaler, men ingen måste välja EN. Sociala medier är ett fantastiskt komplement till befintliga media och dialogmöjligheter. Använd dem, dra nytta av dem, men se dem inte som ett hot!

Undvik att vara: Plåstret

Plåstret (eller som karaktären kallas på engelska i bilden nedan the rash, utslaget) är personen som följer allt du gör på Facebook, kommenterar varje status eller foto. Och även om det alltid är positiva och glada tillrop så blir det jobbigt. För hur ska jag då veta när när personen bryr sig, på riktigt?




















Det är inte svårt att undvika att vara ett plåster. Sätt helt enkelt situationen i relation till "verkliga livet". Du kanske umgås ofta med Pelle. Sitter du då och entusiastiskt applåderar allt Pelle säger? Berömmer du överdådigt varje foto han visar på sitt barn? Är du hans personliga megafon, bekräftelsekälla och skugga? Nej, antagligen inte.

Så gör som du alltid bör göra innan du skriver något alls på Facebook, tänk innan du skriver. Självklart ska du vara aktiv, delta i diskussioner och vara positiv, men gör det med samma sållning som du gör i din vardag. Då undviker du att verka falsk, och din uppskattning får ett högre värde när du väl visar den.

Strategin måste finnas i förväg

På nätet förväntar sig unga användare att bli tagna på allvar och att få kommunicera på mer jämbördiga villkor än i andra mediekanaler. Internet har en demokratiserande effekt som partierna måste bejaka om de fortsatt vill uppfattas som relevanta.

Men att plötsligt aktivera sig i sociala medier och förvänta sig att unga människor sedan lydigt levererar röster på valdagen är ett fundamentalt missförstånd av nätkanalerna. Det duger inte att använda webben för att bara dela ut digitala flygblad.

I samband med Almedalsveckan gläds jag åt att traditionella medier belyser det viktiga i att inte bara "finnas" i sociala medier utan att ha en strategi. Och rätt strategi. Det känns väldigt spännande att som sociala mediestrateg ta mig an ett antal olika företag i höst som behöver hjälp med just detta. De vinner oerhört mycket på att släppa prestigen och lära sig ett nytt sätt att kommunicera!